Det som existerar - Kerstin Lundberg Hahn (ljudbok)

Betyg: BBB+/5
Förlag: Storyside
Utgivningsår: oktober 2017
Uppläsare: Ella Schartner
Speltid: 1 tim 20 min
ISBN: 9789177784807

Jonnas föräldrar bestämmer sig för att flytta till Mongoliet i ett år och vill att deras 17-åriga dotter ska följa med, men Jonna vägrar. Istället lyckas hon via en uthyrningssida få tag i en charmig liten tvåa, mitt i innerstan som dessutom är ledig omgående. Uthyraren Vedelgren, verkar vilja att allting ska gå snabbt och Jonna skriver på  andrahandskontraktet utan att läsa det speciellt noga.  Hon är bara överlycklig att äntligen få  flytta in i sin första lägenhet.
Vad spelar det då för roll att de flesta i huset är pensionärer och att en av granarna verkar lite galen?
Det dröjer dock inte länge förrän Jonna uppmärksammar att det är någon som ristar in streck vid hennes ytterdörr, streck som bara blir fler och fler. Och den gamle grannen yrar om att "nu börjar det igen..."
Granntanten Margit går kort därefter hastigt bort men innan hon dog lämnade hon ett brev till Jonna där något riktigt otäck uppenbaras om huset och dess historia...


Denna novell, Det som existerar,  av Kerstin Lundberg Hahn, ingår i novellsamlingen Höstväsen - Skräckberättelser där fler berättelser från bland annat  Anders Fager (Samlade svenska kulter), Alex Haridi (Huset mittemot),  Madeleine Bäck(Vattnet drar), Magnus Nordin (Hemsökta), Niklas Krog (Nattbuss 198) och Lena Ollmark (Inmurade) ingår. De har tillsammans skapat en samling mörka berättelser om kärlek, sorg, hat, förbjudna tankar och fruktansvärda monster.

Jag gillade verkligen den här berättelsen, både själva storyn som var så där lagom kuslig och obehaglig som emellanåt fick det att krypa lite i kroppen när man lyssnade. Jag tycker faktiskt att den kom till sin rätt i novellformatet också. Den här och de övriga novellerna kan jag tycka passar perfekt om man inte orkar engagera sig och lyssna på någon längre ljudbok utan bara vill ha något rysligt för stunden, kanske bara nu kring Halloween?
Trevlig och kuslig lyssning!

I ljusets makt del 1 - Leigh Bardugo

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: april 2015 (danskt band)
Antal sidor: 295 sidor
ISBN: 978918663481

 Alina Starkov är en ung, fattig och föräldralös tjej som har växt upp i det krigshärjade landet Ravka- ett rike som en gång varit mäktigt och välmående men som nu drabbat av fattigdom och krig.
Under en resa attackeras hon och hennes bäste vän Mal och en kraft som hon inte visste att hon hade väcks till liv. Hon kan frammana solljus, en kraft som kanske kan rädda landet från Skuggsänkan, ett stort område hemsökt av monster och helt täckt av mörker, som bara växer. Alina förs genast till det magiska brödraskapet Grishan, och hos dem öppnar sig en ny värld för henne, en värld av makt och magi, mörker och ljus. Flickan Genya blir hennes bäst vän, Botkin lär henne allt om hur hon kan bli den bästa krigaren och den gamla kvinna Baghra lär henne kontrollera och bemästra sin kraft. Där finns också Grishans mystiske och mäktige ledare; Skuggmästaren, en man som både skrämmer och fascinerar Alina, tillsammans kan de förändra världen.
Men vågar hon lita på honom?

Leigh Bardugo är född i Jerusalem, uppvuxen i Los Angeles och bor idag i Hollywood. 
Hon är utbildad vid Yale och har vid sidan om sitt författarskap även arbetat inom journalistik, reklam och som makeupartist i filmbranschen.
I ljusets makt (Shadow and Bone) är hennes debutroman och den första delen i Grisha-trilogin.

Del 2: Stormens öga utk. sep 2015
Del 3: Ur askan utk. mars 2016

Det är lätt att knyta an till bokens huvudkaraktär Alina, även om den värld som vi upplever i boken inte är riktigt fullt så lik den värld som vi själva lever i (eller kanske inte så olik ändå!?)
Att upptäcka att man har en magisk kraft, men att inte riktigt veta hur man bemästrar den och att dessutom ha allas ögon på sig från att ha varit en i mängden kan vara nog så jobbigt. Alina befinner sig i en helt ny värld med en annan typ av människor och med ett krav på sig att hon ska var den som räddar deras rike från undergång. Den ensamhet, utsatthet, avundsjuka och press som hon utsätts för beskrivs väldigt bra. Men boken är inte alltigenom mörker. Även om hon befinner sig i en mörk värld så finns det även ljus och medmänsklighet, speciellt i relationen mellan henne och vännen Mal samt hennes nya vän Genya.
Ett bra betyg är även att jag tycker mig ana en viss likhet med böcker jag läst tidigare; serien De utvalda av Kristin Cashore.

Ser med spänning fram mot uppföljarna!
Tack till gilla böcker för läsexet!

Lex bok - Sara Kadefors

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: september 2013 (danskt band)
november 2014 (pocket)
Antal sidor: 327 sidor
ISBN: 9789187027512 (danskt band)
9789175790497 (pocket)

Lex går sista året i gymnasiet och är så less. Less på alla prestationskrav och hetsen om entreprenörstänk, som ställs på henne och andra unga i dag. Helst ska man vilja synas och ha hela sin framtid planerad innan man har hunnit gå ut skolan.  Lex dagdrömmer hellre till tung musik än odlar sina "entreprenöriella egenskaper".
I protest skapar hon alter egot Maya som via sin blogg revolterar mot allt vad framgångssagor heter. Men vad händer med Lex när bloggen plötsligt visar sig vara just en riktig framgång?

Sara Kadefors debuterade som författare 2001 med barnboken Lördag i city. Samma år utkom Augustprisbelönade Sandor slash Ida som även filmatiserats. Sedan dess har hon skrivit böcker både för barn och vuxna, samt för film, tv och teater.

Jag kan inte annat än att beundra huvudkaraktären Lex för hennes mod att så öppet gå emot strömmen och högljutt protestera mot dagens hets på unga att de prompt måste vilja så mycket. Alla vill väl bli kända? Eller?
Det känns uppfriskande med en ung person som så energiskt motsätter sig allt detta.
Samtidigt blir jag ibland frustrerad på hennes ilska över att människor runt omkring henne inte delar samma uppfattning om att inte vilja "lyckas" i livet.
När bloggen "Själens sår" med Lex alter ego Maya blir en framgångssaga ställs plötsligt allt på sin spets.
Hur mycket kan man gömma sig bakom en annan människa?
Spelar det någon roll om det som skrivits är sant när den som står bakom orden är någon helt annan än vad den utgett sig för att vara?

Det här känns som en bok som är helt rätt i tiden, med dagens blogghysteri där mycket handlar om att ha ett perfekt liv, umgås med de rätta människorna och ständigt vilja nå högre. Det går inte att läsa den här boken utan att tänka lite på t.ex. "BlondinBella", som även hon började sin bloggkarriär under falsk identitet.
Tycker att detta är ett perfekt present/julklappstips till alla 15+ tjejer och killar!

100 meter lycka - Maria Nygren

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Bokförlag: Bonnier Carlsén
Utgivningsår: april 2012 (inbunden)
Antal sidor: 255 sidor
ISBN: 9789163868911

17- åriga Ninnas liv borde vara fyllt av skola, fester, killar och allt annat som hör tonåren till. Allt det som hennes lillasyster Sussi får vara med om. I verkligheten ligger Ninna sjuk och orörlig i en sjukhussäng i sitt flickrum, med mörka gardiner för fönstren. Allt på grund av en sjukdom (*SLE) som gör att hennes kropp har börjat angripa sig själv och hon blir allt sämre.
Fast i sin säng ligger hon och samlar på ljud; som ljudet av en droppande vattenkran eller fågelkvitter som hon hör genom det öppna fönstret.
När verkligheten blir för tuff flyr hon in i en drömvärld där hon har det svenska rekordet på 100 m. När hon springer är det som att hon flyger. Ibland blir den världen så verklig att hon tror att det är på riktigt.
Hennes mamma gör allt för att se till att dottern har det så bra hon kan, men är överbeskyddande, klagar på hemtjänstpersonalen och dessutom kritiserar resten av familjen.
Systrarna som en gång har varit så nära varandra har nu inte längre någonting gemensamt, då de lever olika liv.
Men så plötsligt förändras allt. En ung kille börjar i hemtjänsten. Munir med den utmanande blicken och det självklara sättet. Han som tror att Ninna kan bli frisk och som helt rubbar balansen i hennes familj.
Nu börjar de två världarna att allt mer blandas samman och ingenting kommer någonsin att bli sig likt.

Maria Nygren är författare, manusförfattare och regissör utbildad vid Dramatiska Institutet. 100 meter lycka är hennes debut och historien började som ett långfilmsmanus men utvecklades sedan till en roman. Hon har gjort ett flertal kortfilmer och arbetar just nu på sin långfilmsdebut.

Jag älskade den här boken.
Äntligen en (ungdomsbok)bok som handlar om någonting viktigt, inte bara om hierarkierna i skolmatsalen, den elaka och populära tjejen och fyllefester.
Här speglas en sjuk tonårstjejs vardag; avundsjukan på sin syster och allt som hon kan göra men inte Ninna, hur det är att helt ha gett upp hoppet om livet men att få tillbaka viljan att kämpa.
Man förstår Sussies avundsjuka inför sin sjuka syster som får all uppmärksamhet från föräldrarna, vårdaren Munir som kämpar med att få Ninna att göra små framsteg varje dag och föräldrarnas vilja att att bara vilja skydda sin dotter från alla farligheter.
Man förstår hur mycket de anhöriga betyder för någon som är svårt sjuk, någon som på ett sätt lever sitt liv genom andras erfarenheter. Därför är det också extra befriande att följa med på Ninnas resa mot drömmen att själv få leva sitt liv som hon vill.

Den här boken berör på djupet och när jag fick följa med in i Ninnas värld där hon ligger i sängen, hur hon blir exalterad över ljudet från en koltrast utanför fönstret så blir jag både lycklig men samtidigt bedrövad. Den här boken är som en bergochdalbana; man kastas mellan olika emotionella känslotillstånd hela tiden.

Det är en lättläst bok, som inte kräver många timmar, men som stannar kvar i dina tankar länge.
Även om detta kvalar in i kategorin Unga vuxna/ungdom så tycker jag ändå att den är väl värd att läsas av vuxna också.

LÄS DEN!

*SLE, systemisk lupus erythematosus, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som uppstår när kroppens immunförsvar inte fungerar som det ska. Sjukdomen kan drabba flera av kroppens organ och yttrar sig på många olika sätt. Trötthet och ledbesvär är några vanliga symtom. Personer med SLE bör skydda sig mot direkt solljus. Bot saknas, men läkemedelsbehandling kan mildra ledvärk och andra besvär.

Flickan på tavlan - Rebecka Åhlund

Betyg: BBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: april 2013
Antal sidor: 145 sidor
ISBN: 9789129687293 (inbunden)

Ellas föräldrar har köpt ett rött litet torp, med vita knutar.  Men strax efter att de har flyttat in och börjat renovera börjar mystiska saker hända.
Saker byter plats, hyllor trillar ner och ibland känner sig Ella iaktagen. Kanske har det med flickan på tavlan i hennes rum att göra, hon som följer en med blicken  och ibland tycks ändra ansiktsuttryck.
Men även i skolan är ingenting sig likt. När den nyinflyttade killen Dylan, som är två år äldre än Ella, plötsligt vill bli hennes vän väcker det mycket svartsjuka hos Ellas kompisar. Och när Dylan berättar om vad som händer hemma ställs Ella inför att våga hjälpa till och att välja sida.

Rebecka Åhlund är journalist, kritiker och skriver regelbundet i bland annat Amelia. Hon debuterar med denna moderna spök- och ungdomsroman, där stad möter land och dåtid möter nutid.

Detta är en bok som är skriven för barn- och ungdomar i åldern 9-12 år, men jag tycker absolut att den, precis som många andra barn- och ungdomsböcker kan läsas av dem som är lite äldre.
Inte minst för att känna igen sig i hur man själv var och tänkte i den åldern men även för att dessa böcker är lättlästa.
Det som är det fina i den här boken är att det blandas dåtid med nutid och det blir som två separata historier i en och samma som slutligen vävs samman.
Den tar upp ett av de stora problemen som finns i många familjer idag, hur barnen påverkas och hur viktigt det är att ingripa och hjälpa till när man kan.
Har man barn i denna ålder så tycker jag absolut att den ska rekomenderas, den är väl anpassad för åldern 9-12 år; inte för vuxen och inte heller för läskig.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg

Betyg: BBBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: januari 2014 (pocket)
Antal sidor: 254 sidor 
ISBN: 9789186634476 (pocket)

För tjugo år sedan föll Beatrice i Paris, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av en kärleksnatt tillsammans heter Cassiopeja Svensson och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. 
Hennes kursare har dyra bostadsrätter i innerstaden, byter dieter varje vecka, förlovar sig och tycker att  allt är "så himla romantiskt." Cassiopeja är övertygad om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. 
I ett utfall av frustration kring livet och kärleken bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Katarina Sandberg är född 1992 och uppvuxen i Kristianstad. Hon beskriver sig själv som en obotlig tidoptismist som är övertygad om att man både kan ha kakan och äta den. Hon ägnar sig åt studier i bland annat nationalekonomi och statsvetenskap, och skriver krönikor för tidningar. Hon har varit nominerad till Lilla Augustpriset tre gånger och vunnit flertalet andra novelltävlingar. I gymnasiet skrev hon en bok som projektarbete, och två år senare blev Vi är inte sådana som i slutet får varandra tjugoåriga Katarina Sandbergs debutroman.

Jag älskar den här boken. 
Så mycket att jag önskar att jag hade skrivit den själv. 
Jag är avundsjuk på Katarina Sandberg. Punkt.

Man kan inte bli annat än chockad över att det är en så pass ung kvinna som har skrivit den här fantastiska och mycket insiktsfulla boken. Att det dessutom är hennes debutroman känns ännu mer otroligt och beundransvärt.
Katarina Sandberg har ett fantastiskt språk; det är otroligt tilltalande, snabbt, humoristiskt med stänk av ironi och personligt. Texten flyter på och jag gillar hur hon experimenterar med att ibland skriva flerradiga meningar utan att sätta punkt.
Det är korta kapitel och mycket hopp mellan olika känslor och tankegångar, precis som det ska vara!
Jag kommer på mig själv flera gånger med att skratta högt åt hennes ironiska och humoristiska tankegångar kring äppeldieter, brudklänningar som liknar gräddbakelser, tolvåriga flick-fobier, outhärdliga hissfärder och hennes brevskrivande till Fuglesang.
En stor eloge till hennes vän Agnes, en fantastisk karaktär som lyfter både Cassiopeja och hela historien när det blir för tungt.
Man kan lätt tro att detta är en chick-lit bara av att läsa beskrivningen eller titta på bokomslaget, men då tar ni fel! Detta är en bok som innehåller så mycket mer.
Jag tror aldrig att jag har läst en bok som så väl kan beskriva kärleken i så olika dimensioner. Hur kärleken kan vara så outhärdligt svår även om man älskar någon så otroligt mycket. Hur den kan skapa kolsyrebubblor av värme men samtidigt göra så ont. Inte ens jag kan förklara.
Mitt enda råd är: LÄS DEN. Annars går du miste om en av de bästa böckerna som någonsin skrivits...

Ge mig arsenik - Klara Krantz

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: jan 2013 (inbunden)
Antal sidor: 200 sidor
ISBN: 9789150114997 (inbunden)

Femtonåriga Elisabeth är ett geni och en blivande författare. När hon ser den sammetsröda panterboken, vet hon att det är i den  hennes stora debutroman ska skrivas. 
Innan dagen är slut har hon snott skrivboken , sett Håkan Hellström spela på Mega Store och bytt namn till Elsa.
Upprymd av sina nya intryck tänker hon börja ett nytt liv. Hejdå tragik, hejdå ensamhet. Ge mig nåt som tar mig någonstans.
I skolan går Elsa på de lektioner hon har lust till, annars sitter hon hemma i sackosäcken och skriver. I den nya skrivboken ska hon göra upp med alla jävligheter: utanförskapet, flytten från Öland, föräldrarnas skilsmässa, människorna i Säby och framför allt bästa kompisen Katrinas svek, de som skulle vara varandras tvillingsjälar.
Men i skolan finns svenskaläraren Anders, som också gillar Håkans musik och att trampa asfaltsgator om natten. Är han den första som faktiskt förstår henne på riktigt?

Klara Krantz, är 27 år gammal och bor med familj i Finntorp utanför Stockholm. Ge mig arsenik är hennes debutbok.
I SvD i jan 2013 uttalade hon sig så här om när hon bestämde sig för att börja skriva på allvar och om sitt författarskap:
-Det är inte som att jag har fattat beslutet på det sättet kanske. Eller det har inte varit som ett yrkesval, för det har jag tänkt att författare kan man inte vara, säger hon.
Senare förtydligar hon sig - det är ju inte så att hon bara råkat skriva en bok. Att skriva skönlitterärt är något hon länge drömt om och slitit för att få göra, just därför kan hon inte så lättvindigt kalla sig för författare med stort F.
Vissa berättelser är krävande att planera, den här växte fram organiskt, utan förutbestämd handling och kapitelindelning - överraskade ofta författaren själv. Resultatet blev en bok om en svart period i en ung människas liv, skriven med samma sorts smittande upprymdhet som präglar Håkan Hellströms musik.

Jag hade hört talas om den här boken i tidigt skede, månader innan den skulle släppas. Kanske mest för att den kopplades ihop så mycket med Håkans musik och det pratades om att Klara Krantz fått genomgå mediaträning inför boksläppet, då man trodde att det skulle bli ett stort mediapådrag. Men i samband med släppet, förblev det rätt tyst, enligt mig. Några spridda recensioner, med gott betyg och en intervju/artikel i SvD. Jag hade förväntat mig mer.
Dock kanske det inte är så dumt att boken inte fick all den där stora uppmärksamheten, jag är inte säker på att den hade axlat det ansvaret. Missförstå mig rätt; jag menar inte att boken är dålig, men vilken bok kan leva upp till alla höga förväntningar som allt mediapådrag hade skapat? Berget blir för högt att bestiga helt enkelt.
Men i mina ögon är boken underbar och huvudkaraktären Elsa är fantastisk! Det är lätt att knyta an till henne; tonåringen som känner sig ensam och missförstådd, inte har många vänner, som försöker redan ut sina känslor kring kärlek och föräldrarnas separation och som överallt älskar att skriva och lyssna på Håkans musik. I den här boken bevisar det hur mycket musik kan hjälpa en att härda ut. I början saknade jag att det inte var mer Håkan-texter, men jag insåg sedan att de skulle ha tagit över alltför mycket. 
Det är ett fint samspel mellan Elsa och de andra karaktärerna, speciellt gillar jag relationen som växer fram mellan henne och läraren Anders. Önskar att relationen mellan Elsa och Lisa hade funnits med mer, hade gärna sett en fortsättning där.
Tycker att man bör läsa den här boken, vuxen som ungdom!
Jag kommer absolut att läsa den igen, men helst hoppas jag på en uppföljare eller en till bok från Klara Krantz.

Den första flickan skogen möter - Moa Eriksson Sandberg

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: maj 2012
Antal sidor: 189 sidor
ISBN: 9789129681963 (inbunden) 

Hanna har fyllt tolv år och ska börja sexan med allt vad det innebär; hennes kropp förändras, killar är inte längre bara kompisar och nu ska man inte längre vara ett barn.

Jonna och Hanna har varit bästa kompisar sedan de var små, men nu inser Hanna att hon hellre umgås med kaxiga Sabina som redan har fått mens och solar topless vid sjön.

Varför får den nyinflyttade killen, Janek med de mörka ögonen, hennes hjärta att slå så fort?

Hannas pappa arbetar i Göteborg och efter ett bråk hemma svarar han inte i telefonen när hon ringer. Och vad viskar mamma och hennes väninna om bakom stängda dörrar när de tror att Hanna inte hör?

Samtidigt är skolans populäraste tjej är spårlöst försvunnen och det viskas om att hon är mördad och kanske våldtagen. Rydöbruk känns längre inte lika tryggt och Hanna känner att skogen lurar på hemligheter. Kanske finns mördaren därute och iakttar henne?

Moa Eriksson Sandberg, född 1981, debuterade med ungdomsromanen Söta pojkar är bara på låtsas 2011. Hon föddes i Växjö och växte mestadels upp i Rydöbruk och Laholm i Halland. Som sextonåring började hon skriva krönikor för lokaltidningen. Efter studenten flyttade hon till Lund där hon pluggade kultur- och litteraturvetenskap, skrev för musiktidningar och extraknäckte som teaterledare och krokimodell. Hon har även bott några år i Malmö och hankat sig fram genom att skriva allt från copytexter till att göra reportage om whiskyprovningar. Sedan en tid tillbaka bor hon i Stockholm och arbetar som litteraturskribent, dj och författare.

Det jag gillar mest  med den här boken är igenkänningsfaktorn.
Alla har vi varit där, i tidiga tonåren där allt man vill är att passa in, att vara populär och inte anses vara töntig eller barnslig. Man ställs inför svåra val när det gäller allt ifrån att välja kompisar, till hur man ska klä sig och hur man ska prata.
Trots att boken riktar sig till barn och unga mellan 9-12 år så tycker jag ändå att både äldre ungdomar och vuxna bör läsa den här boken. Även om den är en ungdomsbok är den skriven med ett vuxet språk som suger tag i mig som läsare, det är enkelt, rakt och ärligt, utan några konstigheter.
Boken tar inte bara upp tonårstiden utan gräver även lite kring hur det är när kärleksrelationen mellan föräldrar börjar knaka i fogarna.
Spänningen som byggs upp kring Linda Palms försvinnande ger en extra spänningsfaktor till historien som får mig att börja misstänka olika karaktärer i boken, men mer än så blir det dessvärre inte eftersom någon mördare aldrig avslöjas.

Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld



Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: gilla Böcker

Utgivningsår: september 2010 (danskt band)
maj 2011 (pocket)

Antal sidor: ca 256 sidor

ISBN: 9789186634032 (danskt band)
9789186634087 (pocket)

Boken handlar om Maja som är sjutton år och går första året på gymnasiet. Det vore en underdrift att säga att Maja inte passar in. För Maja passar verkligen inte in. Egentligen är hon inte särskilt missnöjd över det. Att gå runt med ett menlöst leende bara för att göra andra tillags ligger liksom inte för henne.

När hon råkar såga av sig tummen under en skulpturlektion så att blodet sprutar över hela klassrummet tror somliga att hon gjort det med flit. För att hon inte kan “verbalisera sin ångest”. Men Maja skulle aldrig göra något så vanvettigt som att lemlästa sig själv med flit. Och är det nåt hon kan göra med sin ångest så är det att verbalisera den. Varför koncentrerar sig alla alltid på helt fel saker? Och varför måste hennes pappa alltid dejta små imbecilla kulturoffer? Och varför ringer aldrig mamma?

På en fest hon inte är inbjuden till träffar hon tjugoåriga Justin, en superverbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.

Jenny Jägerfeld vann Augustpriset för denna bok i barn- och ungdomsklassen 2010.
Boken vann Stora Läsarpriset i kategorin ungdom och var även nominerad till författarförbundets debutantpris Slangbellan samma år.

Jag älskar sådana böcker som man inte kan placera i ett speciellt fack (egentligen).
Den här boken räknas till kategorin ungdomsbok, men kan absolut läsas av vuxna också, om inte annat för att komma ihåg hur tankarna gick när du själv var tonåring eller för att kunna förstå dina egna barn som befinner sig i tonåren.
Det jag tycker är så fint i den här boken är att Maja inte alls framställs som en typisk tonårstjej, utan faktiskt ter sig äldre och mer mogen än många tjejer i den åldern är, när det kommer till tankar och funderingar kring allt som händer omkring henne. Det finns något vuxet och charmigt agressivt kring hennes peronlighet som jag gillar.
Maja är en förebild för dagens unga tjejer; hon står upp för sig själv mot skolans plågoandar och människor i sin närhet, hon har en utpräglad och säregen klädstil och hon vill precis som alla människor bara bli älskad för den hon är.
Den här boken handlar mycket om identitet; om att våga vara den man är, äkta vänskap, den första kärleken och att acceptera och försöka förstå att ens mamma inte är som andra mammor.
Det enda som jag inte gillar med boken är att nedanstående meningar eller delar av dessa upprepas alltför ofta:

Sågen. det skärande, genomträngande ljudet.
Hur de metalliska trådarna hakar i.
Köttet. Blottlagt.
Blodet. ringlande, pulserande, sprutande.
Explosionerna. Smärtan.

Mycket läsvärd bok!