De bortglömda - Sara Blaedel

Betyg: BBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: okt 2012 (inbunden)
april 2013 (pocket)
Antal sidor: 304 sidor
ISBN: 9789186649906 (inbunden)
9789186649920 (pocket)

Kriminalinspektör Louise Rick har knappt hunnit börja sitt nya jobb som verksamhetsledare för Särskilda spaningsgruppen, rotelns nyupprättade enhet, förrän en ung kvinnas kropp hittas i skogen av en skogshuggare.
Kvinnas  halva ansikte pryds av ett stort ärr och borde vara lättidentifierad, men hennes signalament matchar ingen i polisens register över efterlysta personer och hon har inte heller anmälts saknad.
Först när de bestämmer sig för att offentliggöra ett fotografi av kvinnan, hör en äldre dam av sig och hävdar att den döda kvinnan måste vara Lisemette, en av de förståndshandikappade tvillingssystrarna som hon tog han om på en mentalvårdsinstitution.
Louise Rick upptäcker dock snabbt att de båda flickorna sedan många år tillbaka är dödförklarade av sjukhusets överläkare. Hur kan detta hänga ihop? Och om den döda kvinnan är en av systrarna, var har hon då befunnit sig under alla dessa år? Och är hennes tvillingsyster fortfarande vid liv?

Sara Blaedel, född 1964, har arbetat som journalist och redaktionschef på dansk tv och är idag en av Danmarks största kvinnliga deckarförfattare. 2004 kom hennes första roman Pulver, som belönades med Det Danske Kriminalakademis Debutantpris och vars filmrättigheter köptes av SF. Hon har efter det vunnit en hel del priser och hennes böcker är sålda till tolv länder, bland annat USA, Korea och Tyskland.

Detta är en välskriven deckare, där handlingen och personernas motiv nystas upp bit för bit utan att avslöja för mycket, vilket är bra. Man vill ju inte klura ut vem mördaren är förrän i slutet av boken.
Jag tycker att det är spännande med deckare som även går tillbaka i tiden, som skapar två parallella världar, en dåtid och en nutid. Det blir ett pussel som ska läggas och läsarens hjärna får jobba lite grann. Att man även får en inblick i hur synen inom mentalvården var för bara något årtionde sedan, är intressant, men mest skrämmande. Vem är frisk och vem är sjuk? Och vem har rätten att bestämma vilken sida man tillhör?
Det jag saknar är lite djupare karaktärer. Louise Rick känns rätt tom för mig. Jag föredrar hennes nersupna kollega Eik, som har driv och glimten i ögat.

Läsvärd bok, men inte ett måste i bokhyllan.

Ge mig arsenik - Klara Krantz

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: jan 2013 (inbunden)
Antal sidor: 200 sidor
ISBN: 9789150114997 (inbunden)

Femtonåriga Elisabeth är ett geni och en blivande författare. När hon ser den sammetsröda panterboken, vet hon att det är i den  hennes stora debutroman ska skrivas. 
Innan dagen är slut har hon snott skrivboken , sett Håkan Hellström spela på Mega Store och bytt namn till Elsa.
Upprymd av sina nya intryck tänker hon börja ett nytt liv. Hejdå tragik, hejdå ensamhet. Ge mig nåt som tar mig någonstans.
I skolan går Elsa på de lektioner hon har lust till, annars sitter hon hemma i sackosäcken och skriver. I den nya skrivboken ska hon göra upp med alla jävligheter: utanförskapet, flytten från Öland, föräldrarnas skilsmässa, människorna i Säby och framför allt bästa kompisen Katrinas svek, de som skulle vara varandras tvillingsjälar.
Men i skolan finns svenskaläraren Anders, som också gillar Håkans musik och att trampa asfaltsgator om natten. Är han den första som faktiskt förstår henne på riktigt?

Klara Krantz, är 27 år gammal och bor med familj i Finntorp utanför Stockholm. Ge mig arsenik är hennes debutbok.
I SvD i jan 2013 uttalade hon sig så här om när hon bestämde sig för att börja skriva på allvar och om sitt författarskap:
-Det är inte som att jag har fattat beslutet på det sättet kanske. Eller det har inte varit som ett yrkesval, för det har jag tänkt att författare kan man inte vara, säger hon.
Senare förtydligar hon sig - det är ju inte så att hon bara råkat skriva en bok. Att skriva skönlitterärt är något hon länge drömt om och slitit för att få göra, just därför kan hon inte så lättvindigt kalla sig för författare med stort F.
Vissa berättelser är krävande att planera, den här växte fram organiskt, utan förutbestämd handling och kapitelindelning - överraskade ofta författaren själv. Resultatet blev en bok om en svart period i en ung människas liv, skriven med samma sorts smittande upprymdhet som präglar Håkan Hellströms musik.

Jag hade hört talas om den här boken i tidigt skede, månader innan den skulle släppas. Kanske mest för att den kopplades ihop så mycket med Håkans musik och det pratades om att Klara Krantz fått genomgå mediaträning inför boksläppet, då man trodde att det skulle bli ett stort mediapådrag. Men i samband med släppet, förblev det rätt tyst, enligt mig. Några spridda recensioner, med gott betyg och en intervju/artikel i SvD. Jag hade förväntat mig mer.
Dock kanske det inte är så dumt att boken inte fick all den där stora uppmärksamheten, jag är inte säker på att den hade axlat det ansvaret. Missförstå mig rätt; jag menar inte att boken är dålig, men vilken bok kan leva upp till alla höga förväntningar som allt mediapådrag hade skapat? Berget blir för högt att bestiga helt enkelt.
Men i mina ögon är boken underbar och huvudkaraktären Elsa är fantastisk! Det är lätt att knyta an till henne; tonåringen som känner sig ensam och missförstådd, inte har många vänner, som försöker redan ut sina känslor kring kärlek och föräldrarnas separation och som överallt älskar att skriva och lyssna på Håkans musik. I den här boken bevisar det hur mycket musik kan hjälpa en att härda ut. I början saknade jag att det inte var mer Håkan-texter, men jag insåg sedan att de skulle ha tagit över alltför mycket. 
Det är ett fint samspel mellan Elsa och de andra karaktärerna, speciellt gillar jag relationen som växer fram mellan henne och läraren Anders. Önskar att relationen mellan Elsa och Lisa hade funnits med mer, hade gärna sett en fortsättning där.
Tycker att man bör läsa den här boken, vuxen som ungdom!
Jag kommer absolut att läsa den igen, men helst hoppas jag på en uppföljare eller en till bok från Klara Krantz.

Glada hälsningar från Missångerträsk - Martina Haag

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: aug 2011 (inbunden)
 juni 2012 (pocket)
Antal sidor: 286 sidor
ISBN: 9789164203236 (inbunden)
9789186969370 (pocket)

Bokens huvudkaraktär Nadja, är bosatt i Stockholm, är egen företagare inom ljudproduktion och jobbar med kändisar som Peter Jöback. Allt verkar perfekt på ytan men när adoptionsbyrån hör av sig och meddelar att hon inte längre har möjligheten att adoptera pga. att hon ensamstående och dessutom över 40, bestämmer hon sig för att ta till drastiska åtgärder. Kosta vad det kosta vill.
Systern Lotta, är bosatt i Missångerträsk, med sin man Magnus, barnen och den grinige gubben Sigvard. Lotta och Magnus äktenskap knakar i fogarna då de inte har legat med varandra på över ett år och Magnus helst vill ligga på soffan utan att lyfta ett finger. Nu ska de åka till Paris för att rädda äktenskapet.
De båda systrarna bestämmer sig för att hjälpa varandra, men självklart blir det inte riktigt som de har tänkt sig.

Martina Haag är egentligen skådespelerska men debuterade med boken Hemma hos Martina 2004 som följdes upp med romanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) 2005, som även filmatiserades med Martina i huvudrollen som Isabella Eklöf, gick upp som etta på biotoppen och guldbaggenominerades till biopublikens pris. Tidigare böcker som utgivits är; Martina-koden 2006, I en annan del av Bromma 2008, Fånge i Hundpalatset 2010 och träningsboken Heja, heja 2012.
Denna bok filmatiserades 2015 med bl.a. Martina Haag och Ola Rapace i huvudrollerna. 

Jag har tidigare läst Underbar och älskad...och jag har även sett filmen, vilka båda var fantastiskt roliga. Martina Haags stora talang är att skriva humoristiskt och lyckas placera sina karaktärer i de mest bisarra, omöjliga och dråpliga situationer som gör att man fascineras och samtidigt skrattar så att ögonen rinner och man får kramp i magen.
Det händer även i den här boken, men problemet för mig är att det blir för mycket av det goda att det mot slutet känns för larvigt och overkligt för min smak.
Nadja ska vara runt 45 år men för mig framstår hon som om hon vore en galen,vild och lite smått puckad 20-åring. Hon slänger sig ständigt med ord som liksom och apjobbigt och hennes relation med väninnan Katti känns för mycket tonår för mig. Det fungerar möjligtvis i en ungdomsbok, men här blir det too much.
Den stora behållningen i boken är dock ändå humorn och alla märkliga situationer som Najda hamnar i; "attackerad" av en renflock, hur hon utklädd som ett rör TREO blir nerbrottad av SÄPO osv.
Det känns i grund och botten som att det här skulle kunnat bli en betydligt mer seriös berättad historia, då den berör ämnen som många tampas med idag; ofrivillig barnlöshet och adoption.
Början av boken är allvarlig och jag tror inte att jag är den enda som blir lite överrumplad och besviken när historien sedan vänder och blir alltigenom glättig och överspelad och slutet... spårar ur fullständigt.
Tycker dock ändå att den är läsvärd pga. humorn och kulturkrockarna mellan Lappland och Stockholm, men vill man ha något som PÅ RIKTIGT och på att ÄKTA sätt beskriver barnlöshet ska ni nog välja ett annat alternativ.

Till offer åt Molok - Åsa Larsson

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: feb 2013 (pocket)

Antal sidor: 384 sidor 

ISBN: 9789174293043 (pocket)

En man i byn Lainio, skjuter en björn på sin tomt, då björnen attakerar hans hund. Men i björnens mage hittar man en tumme från en människa.

Några månader senare hittas Sol-Britt Uusitalo mördad i sitt hem, ihjälstucken med en grep. Lyckligtvis har hennes barnbarn Markus lyckats fly undan mördaren och gömma sig i en koja i skogen, men när han hittas av polisen Krister, så minns pojken ingenting och  tycks ha förträngt hela händelsen.

Ju mer kammaråklagare Rebecka Martinsson och hennes kollegor börjar nysta i Sol-Britts liv och hennes släktingars tidigare öden, ju närmare identiteten på hennes mördare och motivet kommer de.
Men kommer de få alla pusselbitar på plats innan mördaren hinner tysta sitt sista offer som bara är ett barn?

Åsa Larsson är uppvuxen i Kiruna och bosatt i Mariefred. Hon är utbildad jurist och debuterade 2003 med Solstorm, som belönades med Svenska Deckarakademins pris för bästa debut och även blev film med Izabella Scorupco i huvudrollen som Rebecka Martinsson.

Uppföljaren Det blod som spillts blev Bästa Svenska Kriminalroman 2004.  Tidigare titlar i samma serie är: Svart stig (2006), Till dess din vrede upphör (2008). Till offer åt Molok är den femte boken med Rebecka Martinsson. 

Sammanlagt har Åsa Larssons böcker sålts i mer än 1 miljon exemplar bara i Sverige, och sålts internationellt till över 30 länder.

Jag har tidigare läst Solstorm och även sett filmen, vilka jag tyckte var riktigt bra båda två.

Behållningen i hennes böcker är de starka och mycket tydliga karaktärsbeskrivningarna, hur hon tydliggör vilka läsaren genast ska tycka om och knyta an till; Rebecka, Krister, Markus och de övriga poliserna, och och vilka vi ska ogilla, nästan hata; von Post och övergruvfogde Fasth, och hoppas på att de ska råka riktigt illa ut i slutet. I just denna bok är det så självklart vem som är god och vem som är ond att man blir riktigt övveraskad  när man väl får reda på vem mördaren är.

Jag gillar även när författare blandar nutidshistoria med dåtid, hur två olika tidspoker och händelser smälter samman som i den här boken. Vi följer nutidens mord på Sol-Britt Uusitalo och dåtidens mord på skolfröken Elvira Pettersson. Ibland tyckte jag faktiskt att Elviras historia var mer spännande och läste extra snabbt för att komma till kapiteln där jag fick fortsätta följa hennes öde.

En väl läsvärd bok!