 |
| Betyg: BBB (av fem möjliga) Förlag: Piratförlaget Utgivningsår: aug 2011 (inbunden) juni 2012 (pocket) Antal sidor: 286 sidor ISBN: 9789164203236 (inbunden) 9789186969370 (pocket) |
Bokens huvudkaraktär Nadja, är bosatt i Stockholm, är egen företagare inom ljudproduktion och jobbar med kändisar som Peter Jöback. Allt verkar perfekt på ytan men när adoptionsbyrån hör av sig och meddelar att hon inte längre har möjligheten att adoptera pga. att hon ensamstående och dessutom över 40, bestämmer hon sig för att ta till drastiska åtgärder. Kosta vad det kosta vill.
Systern Lotta, är bosatt i Missångerträsk, med sin man Magnus, barnen och den grinige gubben Sigvard. Lotta och Magnus äktenskap knakar i fogarna då de inte har legat med varandra på över ett år och Magnus helst vill ligga på soffan utan att lyfta ett finger. Nu ska de åka till Paris för att rädda äktenskapet.
De båda systrarna bestämmer sig för att hjälpa varandra, men självklart blir det inte riktigt som de har tänkt sig.
Martina Haag är egentligen skådespelerska men debuterade med boken Hemma hos Martina 2004 som följdes upp med romanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) 2005, som även filmatiserades med Martina i huvudrollen som Isabella Eklöf, gick upp som etta på biotoppen och guldbaggenominerades till biopublikens pris. Tidigare böcker som utgivits är; Martina-koden 2006, I en annan del av Bromma 2008, Fånge i Hundpalatset 2010 och träningsboken Heja, heja 2012.
Denna bok filmatiserades 2015 med bl.a. Martina Haag och Ola Rapace i huvudrollerna.
Jag har tidigare läst Underbar och älskad...och jag har även sett filmen, vilka båda var fantastiskt roliga. Martina Haags stora talang är att skriva humoristiskt och lyckas placera sina karaktärer i de mest bisarra, omöjliga och dråpliga situationer som gör att man fascineras och samtidigt skrattar så att ögonen rinner och man får kramp i magen.
Det händer även i den här boken, men problemet för mig är att det blir för mycket av det goda att det mot slutet känns för larvigt och overkligt för min smak.
Nadja ska vara runt 45 år men för mig framstår hon som om hon vore en galen,vild och lite smått puckad 20-åring. Hon slänger sig ständigt med ord som liksom och apjobbigt och hennes relation med väninnan Katti känns för mycket tonår för mig. Det fungerar möjligtvis i en ungdomsbok, men här blir det too much.
Den stora behållningen i boken är dock ändå humorn och alla märkliga situationer som Najda hamnar i; "attackerad" av en renflock, hur hon utklädd som ett rör TREO blir nerbrottad av SÄPO osv.
Det känns i grund och botten som att det här skulle kunnat bli en betydligt mer seriös berättad historia, då den berör ämnen som många tampas med idag; ofrivillig barnlöshet och adoption.
Början av boken är allvarlig och jag tror inte att jag är den enda som blir lite överrumplad och besviken när historien sedan vänder och blir alltigenom glättig och överspelad och slutet... spårar ur fullständigt.
Tycker dock ändå att den är läsvärd pga. humorn och kulturkrockarna mellan Lappland och Stockholm, men vill man ha något som PÅ RIKTIGT och på att ÄKTA sätt beskriver barnlöshet ska ni nog välja ett annat alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar