Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld



Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: gilla Böcker

Utgivningsår: september 2010 (danskt band)
maj 2011 (pocket)

Antal sidor: ca 256 sidor

ISBN: 9789186634032 (danskt band)
9789186634087 (pocket)

Boken handlar om Maja som är sjutton år och går första året på gymnasiet. Det vore en underdrift att säga att Maja inte passar in. För Maja passar verkligen inte in. Egentligen är hon inte särskilt missnöjd över det. Att gå runt med ett menlöst leende bara för att göra andra tillags ligger liksom inte för henne.

När hon råkar såga av sig tummen under en skulpturlektion så att blodet sprutar över hela klassrummet tror somliga att hon gjort det med flit. För att hon inte kan “verbalisera sin ångest”. Men Maja skulle aldrig göra något så vanvettigt som att lemlästa sig själv med flit. Och är det nåt hon kan göra med sin ångest så är det att verbalisera den. Varför koncentrerar sig alla alltid på helt fel saker? Och varför måste hennes pappa alltid dejta små imbecilla kulturoffer? Och varför ringer aldrig mamma?

På en fest hon inte är inbjuden till träffar hon tjugoåriga Justin, en superverbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.

Jenny Jägerfeld vann Augustpriset för denna bok i barn- och ungdomsklassen 2010.
Boken vann Stora Läsarpriset i kategorin ungdom och var även nominerad till författarförbundets debutantpris Slangbellan samma år.

Jag älskar sådana böcker som man inte kan placera i ett speciellt fack (egentligen).
Den här boken räknas till kategorin ungdomsbok, men kan absolut läsas av vuxna också, om inte annat för att komma ihåg hur tankarna gick när du själv var tonåring eller för att kunna förstå dina egna barn som befinner sig i tonåren.
Det jag tycker är så fint i den här boken är att Maja inte alls framställs som en typisk tonårstjej, utan faktiskt ter sig äldre och mer mogen än många tjejer i den åldern är, när det kommer till tankar och funderingar kring allt som händer omkring henne. Det finns något vuxet och charmigt agressivt kring hennes peronlighet som jag gillar.
Maja är en förebild för dagens unga tjejer; hon står upp för sig själv mot skolans plågoandar och människor i sin närhet, hon har en utpräglad och säregen klädstil och hon vill precis som alla människor bara bli älskad för den hon är.
Den här boken handlar mycket om identitet; om att våga vara den man är, äkta vänskap, den första kärleken och att acceptera och försöka förstå att ens mamma inte är som andra mammor.
Det enda som jag inte gillar med boken är att nedanstående meningar eller delar av dessa upprepas alltför ofta:

Sågen. det skärande, genomträngande ljudet.
Hur de metalliska trådarna hakar i.
Köttet. Blottlagt.
Blodet. ringlande, pulserande, sprutande.
Explosionerna. Smärtan.

Mycket läsvärd bok!