Kommer aldrig mer igen - Hans Koppel

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Telegram Bokförlag

Utgivningsår: jan 2011

Antal sidor: 255 sidor

ISBN: 9789186183370 (inbunden)
9789186675493 (pocket)

Mike Zetterberg bor med sin hustru Ylva och deras dotter Sanna i en villa strax utanför Helsingborg. När Ylva försvinner spårlöst riktas misstankarna snart mot Mike, då det visar sig att Ylva tidigare har haft ett förhållande med en annan man och poliserna misstänker att Mike bragt sin hustru om livet på grund av svartsjuka. Men polisen saknar bevis och tiden går utan att Ylva hittas. Men Ylva lever. Och hon är betydligt närmare än någon kan föreställa sig...

Hans Koppel är pseudonym för Petter Lidbeck som är en flerfaldigt prisbelönad barnboksförfattare. Han debuterade 2008 under sin pseudonym  som skönlitterär författare för vuxna med kritikerhyllade Vi i villa.

Jag läste en annan recension på den här boken där läsaren totalsågade den, vilket jag inte alls kan förstå. Boken är inte den bäst skrivna, eller mest originella deckaren/thrillern som jag har läst, men den är absolut inte dålig.

Redan i första kapitlet är jag fast. Där möter man Anders, en typisk mansgris och kvinnotjusare som är på väg till en dejt med en av många kvinnor som han tycks förbruka  på löpande band. Men denna gången är det han som blir offret och lämnas död medans kvinna flyr i en bil tillsammans med mannen som har mördat Anders och sedan vill man som läsare såklart veta vilka dessa människor är? Varför de mördade Anders? Och hur detta hänger ihop Ylvas försvinnande?

Sedan sker ytterligare dödsfall/mord och Ylvas försvinnande och kanske finns det en gemensam nämnare?

Jag tycker att Petter lyckas väl med att gestalta karaktärerna, även om jag i början tycker att det är för dåligt kring mannen och kvinnan som man aldrig tycks få något riktigt grepp om. Vilka är de? Vad har de för motiv? Men det är även en spänningsfaktor i sig som gör att man vill fortsätta att läsa boken för att få svar på de frågor som man ställer sig.

Bit för bit i boken så får läsaren ledtrådar på ett snyggt sätt, även om slutet var oväntat och kanske inte vad man som läsare hade hoppats på.

Kapitlen är korta, vilket gör den väldigt lätt att läsa, vilket är skönt om man som jag kanske sällan finner ro och tid till att läsa annat än på fika rasten eller i sängen innan läggdags.

Det står även på baksidan av boken att produktionsbolaget som filmade Stieg Larssons Millenium-böcker har köpt filmrättigheterna. Jag tror att det kommer att bli bra, men jag rekommenderar er att läsa boken i första hand!