 |
Betyg: BBBBB (av fem möjliga) Förlag: Wahlstrand & Widstrand Utgivningsår: mars 2003 Sidor: 251 sidor ISBN: 9789146201953 (inbunden) |
"Jag heter Ela och jag är tjugosex år. Mamma och pappa skilde sig när jag var tjugo och just hade flyttat hemifrån. Någonting dog i mig då. Tryggheten rycktes bort just som jag höll på att skapa mig en egen trygghet. Nu är det mesta kaos. Jag förstår inte vad det är för mening med att jobba, skaffa familj, älska, bli älskad, när man ändå bara ska dö?
På jobbet söker Jimmy min blick. Men kärlek är ingenting för mig för kärlek bara dör.
Albin, min fastighetsskötare, vill att jag ska gå ut med hans hund Sniff, som är en bulldog. Med pacemaker.
Och så är det Klara, en sexårig flicka som bor i min källare och behöver någon som tar hand om henne. Jag gör ett försök. Men jag kan inte ens ta hand om mig själv, så jag börjar leta efter Klaras mamma. Överallt."
Detta är Johanna Nilssons fjärde roman. Hon debuterade redan som 23-årig med romanen Hon går genom tavlan ut ur bilden, vars fristående fortsättning, Gå din väg men stanna kom ut i handeln i oktober 2011 och även kommer släppas som pocket i juni 2012.
Hon har även debuterat inom genren deckare/thrillers med pseudonymen Amanda Lind.
För flera år sedan köpte jag en annan bok av Johanna Nilsson; SOS från mänskligheten. Precis som i den är Johannas starka sida hennes förmåga att gestalta udda karaktärer som man knyter an till och verkligen lär sig att både älska, irritera sig på, och känna igen sig i.
Ela är en ensam ung kvinna som helst av allt vill leva ensam för att slippa känna sig pressad att behöva uppfylla alla andras krav på sig själv. Hon har till sin mammas förfäran hoppat av sin högskoleutbildning och hankar sig fram på sitt extrajobb på ett café. Hon stänger in sig i sig själv och undviker allt som skulle kunna göra henne lycklig för att hon inte klarar av att bli sårad. Bara tanken på att bilda familj och skaffa barn, får henne att bli livrädd och att må illa på samma gång.
Men när den föräldralösa flickan Klara dyker upp i hennes trapphus, och Jimmy på jobbet ignorerar hennes avvisningar, ändras plötsligt allt. Kanske är det ändå lycka att vara fler än en?
Jag älskar Ela. Hon har starka åsikter och hon är inte rädd för att framföra och stå för dem, trots att omgivningen pressar henne att sälla sig till den "normala" massan. Det finns så många situationer i boken där jag verkligen kan förstå hur hon tänker eftersom jag har känt likadant och det är inte ofta som en huvudkaraktär verkligen biter sig fast i mitt inre.
Det finns så oerhört många fina, starka och tänkvärda meningar i den här boken som till exempel:
"Det anses vara normalt att skaffa barn för det tillhör naturen. Jag gillar inte naturen. Jag vill inte vara natur. Jag vill vara jag. Ingen jävla behållare för fortplantning".
Nu finns inte den här boken att köpa genom bokhandeln eller över nätet på de ställen där jag har letat, men då tycker jag istället att ni ska ge er iväg till biblioteket och låna den.
Om inte den här titeln finns inne så tycker jag att ni ska läsa någon annan istället. Glöm då inte att ni även kan söka på namnet Amanda Lind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar