Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg

Betyg: BBBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: januari 2014 (pocket)
Antal sidor: 254 sidor 
ISBN: 9789186634476 (pocket)

För tjugo år sedan föll Beatrice i Paris, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av en kärleksnatt tillsammans heter Cassiopeja Svensson och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. 
Hennes kursare har dyra bostadsrätter i innerstaden, byter dieter varje vecka, förlovar sig och tycker att  allt är "så himla romantiskt." Cassiopeja är övertygad om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. 
I ett utfall av frustration kring livet och kärleken bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Katarina Sandberg är född 1992 och uppvuxen i Kristianstad. Hon beskriver sig själv som en obotlig tidoptismist som är övertygad om att man både kan ha kakan och äta den. Hon ägnar sig åt studier i bland annat nationalekonomi och statsvetenskap, och skriver krönikor för tidningar. Hon har varit nominerad till Lilla Augustpriset tre gånger och vunnit flertalet andra novelltävlingar. I gymnasiet skrev hon en bok som projektarbete, och två år senare blev Vi är inte sådana som i slutet får varandra tjugoåriga Katarina Sandbergs debutroman.

Jag älskar den här boken. 
Så mycket att jag önskar att jag hade skrivit den själv. 
Jag är avundsjuk på Katarina Sandberg. Punkt.

Man kan inte bli annat än chockad över att det är en så pass ung kvinna som har skrivit den här fantastiska och mycket insiktsfulla boken. Att det dessutom är hennes debutroman känns ännu mer otroligt och beundransvärt.
Katarina Sandberg har ett fantastiskt språk; det är otroligt tilltalande, snabbt, humoristiskt med stänk av ironi och personligt. Texten flyter på och jag gillar hur hon experimenterar med att ibland skriva flerradiga meningar utan att sätta punkt.
Det är korta kapitel och mycket hopp mellan olika känslor och tankegångar, precis som det ska vara!
Jag kommer på mig själv flera gånger med att skratta högt åt hennes ironiska och humoristiska tankegångar kring äppeldieter, brudklänningar som liknar gräddbakelser, tolvåriga flick-fobier, outhärdliga hissfärder och hennes brevskrivande till Fuglesang.
En stor eloge till hennes vän Agnes, en fantastisk karaktär som lyfter både Cassiopeja och hela historien när det blir för tungt.
Man kan lätt tro att detta är en chick-lit bara av att läsa beskrivningen eller titta på bokomslaget, men då tar ni fel! Detta är en bok som innehåller så mycket mer.
Jag tror aldrig att jag har läst en bok som så väl kan beskriva kärleken i så olika dimensioner. Hur kärleken kan vara så outhärdligt svår även om man älskar någon så otroligt mycket. Hur den kan skapa kolsyrebubblor av värme men samtidigt göra så ont. Inte ens jag kan förklara.
Mitt enda råd är: LÄS DEN. Annars går du miste om en av de bästa böckerna som någonsin skrivits...