Betyg: BBBB/5 Förlag: Bladh by Bladh Utgivningsår: februari 2017 ISBN: 9789188429261 |
Vad är modigast - att våga gå vidare eller att stanna kvar?
När Eva sätter sig på planet till Mallorca med Patrik och sin son William på en efterlängtad semester, berättar hon inte att hon har med sig en bucket list, en lista över saker som hennes döda väninna Monika hade tänkt göra innan hon dog men inte hann med.
Eva bestämmer sig för att bocka av de sista punkterna för Monikas skull:
( ) Bada på en nudiststrand
( ) Uppleva en psykedelisk tripp
( ) Kyssa en främling
Men för att göra det tvingas hon utmana sina rädslor och ifrågasätta sina egna val, vilket i sin tur öppnar dörren till betydligt större och svårare frågor.
Felicia Welander är författare, född 1973 och uppvuxen i Stockholm. Hon har en Fil Mag i Allmän Språkvetenskap vid Stockholms Universitet och Keele University, Stoke - on- Trent, UK. Efter att ha arbetat som kreatör, redaktör och skribent debuterade hon 2015 med romanen Kanske imorgon (recension finns på bloggen.)
Bara idag är den fristående fortsättningen.
Då jag har läst den första boken; Kanske i morgon, en bok som jag verkligen älskar och tycker är fantastiskt bra, så kändes det en aning svårt att ge sig på denna, just för att förväntningarna från mig var rätt höga. Den här boken hade mycket att leva upp till.
Samtidigt känns det orättvist att jämföra dessa två som faktiskt är helt skilda böcker och berättelser, men jag antar att det lätt blir så när det är uppföljare med samma karaktärer.
Här får vi återigen följa Eva och hennes liv, tiden efter Monikas bortgång. Att Monika är borta, det genomsyrar verkligen hela boken; den sorg och saknad som finns kvar hos Eva, hur hon ständigt funderar på hur Monika skulle ha gjort, sagt och tänkt kring allting som Eva tar sig för. Så mycket att Eva faktiskt utger sig för att vara Monika och anamar hennes personlighet bara för att få fly från sig själv och sin sorg en stund. Men också för att hedra hennes minne.
Eva känns inte alls lika tydlig som karaktär i den här boken, men jag tror kanske också att det är det som är tanken hos författaren. Hon vill gestalta den förvirring och den totala känslan av att inte veta: Vem är jag? Vad vill jag? Som läsare fylls en av en hopplöshet och frustration, samma som Eva måste känna. Jag tror det är bra att detta tas upp, för alltför ofta är det så många känner, men inte många böcker går in i det på djupet.
En speciell scen som etsat sig fast är den när Eva och familjen äter middag tillsammans med en norsk familj vars son leker med William. Utan att avslöja för mycket av handlingen så är det en scen som för mig först ter sig rätt rolig och uppfriskande men som snart övergår i något tragikomiskt och det gör ont i mig.
Likaså när Eva tar en promenad ner till stranden och ".. låter tårarna droppa ohejdat ner i sanden medan jag försöker skaka av mig den vidriga känslan av ensam tvåsamhet." Så vackert skrivet!
Jag har funderat på om jag hade upplevt boken som en fullpoängare om jag som förra gången valt att lyssna på den som ljudbok med Alexandra Rapaport, just för att få in det här med tonlägrösttonläge, kanske hade det varit så. Även om den inte riktigt kan mäta sig med Kanske i morgon så är detta en bok som abolut bör läsas, men läs då båda två!
Ser fram emot fler alster från Felicia Welander, då jag nu räknar henne till en av mina favoritförfattare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar