De bortglömda - Sara Blaedel

Betyg: BBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: okt 2012 (inbunden)
april 2013 (pocket)
Antal sidor: 304 sidor
ISBN: 9789186649906 (inbunden)
9789186649920 (pocket)

Kriminalinspektör Louise Rick har knappt hunnit börja sitt nya jobb som verksamhetsledare för Särskilda spaningsgruppen, rotelns nyupprättade enhet, förrän en ung kvinnas kropp hittas i skogen av en skogshuggare.
Kvinnas  halva ansikte pryds av ett stort ärr och borde vara lättidentifierad, men hennes signalament matchar ingen i polisens register över efterlysta personer och hon har inte heller anmälts saknad.
Först när de bestämmer sig för att offentliggöra ett fotografi av kvinnan, hör en äldre dam av sig och hävdar att den döda kvinnan måste vara Lisemette, en av de förståndshandikappade tvillingssystrarna som hon tog han om på en mentalvårdsinstitution.
Louise Rick upptäcker dock snabbt att de båda flickorna sedan många år tillbaka är dödförklarade av sjukhusets överläkare. Hur kan detta hänga ihop? Och om den döda kvinnan är en av systrarna, var har hon då befunnit sig under alla dessa år? Och är hennes tvillingsyster fortfarande vid liv?

Sara Blaedel, född 1964, har arbetat som journalist och redaktionschef på dansk tv och är idag en av Danmarks största kvinnliga deckarförfattare. 2004 kom hennes första roman Pulver, som belönades med Det Danske Kriminalakademis Debutantpris och vars filmrättigheter köptes av SF. Hon har efter det vunnit en hel del priser och hennes böcker är sålda till tolv länder, bland annat USA, Korea och Tyskland.

Detta är en välskriven deckare, där handlingen och personernas motiv nystas upp bit för bit utan att avslöja för mycket, vilket är bra. Man vill ju inte klura ut vem mördaren är förrän i slutet av boken.
Jag tycker att det är spännande med deckare som även går tillbaka i tiden, som skapar två parallella världar, en dåtid och en nutid. Det blir ett pussel som ska läggas och läsarens hjärna får jobba lite grann. Att man även får en inblick i hur synen inom mentalvården var för bara något årtionde sedan, är intressant, men mest skrämmande. Vem är frisk och vem är sjuk? Och vem har rätten att bestämma vilken sida man tillhör?
Det jag saknar är lite djupare karaktärer. Louise Rick känns rätt tom för mig. Jag föredrar hennes nersupna kollega Eik, som har driv och glimten i ögat.

Läsvärd bok, men inte ett måste i bokhyllan.

Ge mig arsenik - Klara Krantz

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: jan 2013 (inbunden)
Antal sidor: 200 sidor
ISBN: 9789150114997 (inbunden)

Femtonåriga Elisabeth är ett geni och en blivande författare. När hon ser den sammetsröda panterboken, vet hon att det är i den  hennes stora debutroman ska skrivas. 
Innan dagen är slut har hon snott skrivboken , sett Håkan Hellström spela på Mega Store och bytt namn till Elsa.
Upprymd av sina nya intryck tänker hon börja ett nytt liv. Hejdå tragik, hejdå ensamhet. Ge mig nåt som tar mig någonstans.
I skolan går Elsa på de lektioner hon har lust till, annars sitter hon hemma i sackosäcken och skriver. I den nya skrivboken ska hon göra upp med alla jävligheter: utanförskapet, flytten från Öland, föräldrarnas skilsmässa, människorna i Säby och framför allt bästa kompisen Katrinas svek, de som skulle vara varandras tvillingsjälar.
Men i skolan finns svenskaläraren Anders, som också gillar Håkans musik och att trampa asfaltsgator om natten. Är han den första som faktiskt förstår henne på riktigt?

Klara Krantz, är 27 år gammal och bor med familj i Finntorp utanför Stockholm. Ge mig arsenik är hennes debutbok.
I SvD i jan 2013 uttalade hon sig så här om när hon bestämde sig för att börja skriva på allvar och om sitt författarskap:
-Det är inte som att jag har fattat beslutet på det sättet kanske. Eller det har inte varit som ett yrkesval, för det har jag tänkt att författare kan man inte vara, säger hon.
Senare förtydligar hon sig - det är ju inte så att hon bara råkat skriva en bok. Att skriva skönlitterärt är något hon länge drömt om och slitit för att få göra, just därför kan hon inte så lättvindigt kalla sig för författare med stort F.
Vissa berättelser är krävande att planera, den här växte fram organiskt, utan förutbestämd handling och kapitelindelning - överraskade ofta författaren själv. Resultatet blev en bok om en svart period i en ung människas liv, skriven med samma sorts smittande upprymdhet som präglar Håkan Hellströms musik.

Jag hade hört talas om den här boken i tidigt skede, månader innan den skulle släppas. Kanske mest för att den kopplades ihop så mycket med Håkans musik och det pratades om att Klara Krantz fått genomgå mediaträning inför boksläppet, då man trodde att det skulle bli ett stort mediapådrag. Men i samband med släppet, förblev det rätt tyst, enligt mig. Några spridda recensioner, med gott betyg och en intervju/artikel i SvD. Jag hade förväntat mig mer.
Dock kanske det inte är så dumt att boken inte fick all den där stora uppmärksamheten, jag är inte säker på att den hade axlat det ansvaret. Missförstå mig rätt; jag menar inte att boken är dålig, men vilken bok kan leva upp till alla höga förväntningar som allt mediapådrag hade skapat? Berget blir för högt att bestiga helt enkelt.
Men i mina ögon är boken underbar och huvudkaraktären Elsa är fantastisk! Det är lätt att knyta an till henne; tonåringen som känner sig ensam och missförstådd, inte har många vänner, som försöker redan ut sina känslor kring kärlek och föräldrarnas separation och som överallt älskar att skriva och lyssna på Håkans musik. I den här boken bevisar det hur mycket musik kan hjälpa en att härda ut. I början saknade jag att det inte var mer Håkan-texter, men jag insåg sedan att de skulle ha tagit över alltför mycket. 
Det är ett fint samspel mellan Elsa och de andra karaktärerna, speciellt gillar jag relationen som växer fram mellan henne och läraren Anders. Önskar att relationen mellan Elsa och Lisa hade funnits med mer, hade gärna sett en fortsättning där.
Tycker att man bör läsa den här boken, vuxen som ungdom!
Jag kommer absolut att läsa den igen, men helst hoppas jag på en uppföljare eller en till bok från Klara Krantz.

Glada hälsningar från Missångerträsk - Martina Haag

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: aug 2011 (inbunden)
 juni 2012 (pocket)
Antal sidor: 286 sidor
ISBN: 9789164203236 (inbunden)
9789186969370 (pocket)

Bokens huvudkaraktär Nadja, är bosatt i Stockholm, är egen företagare inom ljudproduktion och jobbar med kändisar som Peter Jöback. Allt verkar perfekt på ytan men när adoptionsbyrån hör av sig och meddelar att hon inte längre har möjligheten att adoptera pga. att hon ensamstående och dessutom över 40, bestämmer hon sig för att ta till drastiska åtgärder. Kosta vad det kosta vill.
Systern Lotta, är bosatt i Missångerträsk, med sin man Magnus, barnen och den grinige gubben Sigvard. Lotta och Magnus äktenskap knakar i fogarna då de inte har legat med varandra på över ett år och Magnus helst vill ligga på soffan utan att lyfta ett finger. Nu ska de åka till Paris för att rädda äktenskapet.
De båda systrarna bestämmer sig för att hjälpa varandra, men självklart blir det inte riktigt som de har tänkt sig.

Martina Haag är egentligen skådespelerska men debuterade med boken Hemma hos Martina 2004 som följdes upp med romanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) 2005, som även filmatiserades med Martina i huvudrollen som Isabella Eklöf, gick upp som etta på biotoppen och guldbaggenominerades till biopublikens pris. Tidigare böcker som utgivits är; Martina-koden 2006, I en annan del av Bromma 2008, Fånge i Hundpalatset 2010 och träningsboken Heja, heja 2012.
Denna bok filmatiserades 2015 med bl.a. Martina Haag och Ola Rapace i huvudrollerna. 

Jag har tidigare läst Underbar och älskad...och jag har även sett filmen, vilka båda var fantastiskt roliga. Martina Haags stora talang är att skriva humoristiskt och lyckas placera sina karaktärer i de mest bisarra, omöjliga och dråpliga situationer som gör att man fascineras och samtidigt skrattar så att ögonen rinner och man får kramp i magen.
Det händer även i den här boken, men problemet för mig är att det blir för mycket av det goda att det mot slutet känns för larvigt och overkligt för min smak.
Nadja ska vara runt 45 år men för mig framstår hon som om hon vore en galen,vild och lite smått puckad 20-åring. Hon slänger sig ständigt med ord som liksom och apjobbigt och hennes relation med väninnan Katti känns för mycket tonår för mig. Det fungerar möjligtvis i en ungdomsbok, men här blir det too much.
Den stora behållningen i boken är dock ändå humorn och alla märkliga situationer som Najda hamnar i; "attackerad" av en renflock, hur hon utklädd som ett rör TREO blir nerbrottad av SÄPO osv.
Det känns i grund och botten som att det här skulle kunnat bli en betydligt mer seriös berättad historia, då den berör ämnen som många tampas med idag; ofrivillig barnlöshet och adoption.
Början av boken är allvarlig och jag tror inte att jag är den enda som blir lite överrumplad och besviken när historien sedan vänder och blir alltigenom glättig och överspelad och slutet... spårar ur fullständigt.
Tycker dock ändå att den är läsvärd pga. humorn och kulturkrockarna mellan Lappland och Stockholm, men vill man ha något som PÅ RIKTIGT och på att ÄKTA sätt beskriver barnlöshet ska ni nog välja ett annat alternativ.

Till offer åt Molok - Åsa Larsson

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: feb 2013 (pocket)

Antal sidor: 384 sidor 

ISBN: 9789174293043 (pocket)

En man i byn Lainio, skjuter en björn på sin tomt, då björnen attakerar hans hund. Men i björnens mage hittar man en tumme från en människa.

Några månader senare hittas Sol-Britt Uusitalo mördad i sitt hem, ihjälstucken med en grep. Lyckligtvis har hennes barnbarn Markus lyckats fly undan mördaren och gömma sig i en koja i skogen, men när han hittas av polisen Krister, så minns pojken ingenting och  tycks ha förträngt hela händelsen.

Ju mer kammaråklagare Rebecka Martinsson och hennes kollegor börjar nysta i Sol-Britts liv och hennes släktingars tidigare öden, ju närmare identiteten på hennes mördare och motivet kommer de.
Men kommer de få alla pusselbitar på plats innan mördaren hinner tysta sitt sista offer som bara är ett barn?

Åsa Larsson är uppvuxen i Kiruna och bosatt i Mariefred. Hon är utbildad jurist och debuterade 2003 med Solstorm, som belönades med Svenska Deckarakademins pris för bästa debut och även blev film med Izabella Scorupco i huvudrollen som Rebecka Martinsson.

Uppföljaren Det blod som spillts blev Bästa Svenska Kriminalroman 2004.  Tidigare titlar i samma serie är: Svart stig (2006), Till dess din vrede upphör (2008). Till offer åt Molok är den femte boken med Rebecka Martinsson. 

Sammanlagt har Åsa Larssons böcker sålts i mer än 1 miljon exemplar bara i Sverige, och sålts internationellt till över 30 länder.

Jag har tidigare läst Solstorm och även sett filmen, vilka jag tyckte var riktigt bra båda två.

Behållningen i hennes böcker är de starka och mycket tydliga karaktärsbeskrivningarna, hur hon tydliggör vilka läsaren genast ska tycka om och knyta an till; Rebecka, Krister, Markus och de övriga poliserna, och och vilka vi ska ogilla, nästan hata; von Post och övergruvfogde Fasth, och hoppas på att de ska råka riktigt illa ut i slutet. I just denna bok är det så självklart vem som är god och vem som är ond att man blir riktigt övveraskad  när man väl får reda på vem mördaren är.

Jag gillar även när författare blandar nutidshistoria med dåtid, hur två olika tidspoker och händelser smälter samman som i den här boken. Vi följer nutidens mord på Sol-Britt Uusitalo och dåtidens mord på skolfröken Elvira Pettersson. Ibland tyckte jag faktiskt att Elviras historia var mer spännande och läste extra snabbt för att komma till kapiteln där jag fick fortsätta följa hennes öde.

En väl läsvärd bok!

3096 dagar - Natascha Kampusch

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: maj 2011 (inbunden
 dec 2011 (pocket)
Antal sidor: 253 sidor
ISBN: 9789100126186 (inbunden)
9789174292268 (pocket)

 "Just som jag tänkte gå förbi tog han mig om midjan och lyfte in mig i minibussen genom de öppna bakdörrarna. Alltsammans skedde i en enda rörelse, som om hela scenen vore koreograferad och vi båda hade övat in den tillsammans. En fasans koreografi.
Skrek jag? Det tror jag inte. Och ändå var hela jag ett enda stort skrik, som när en mardröm blivit verklighet. Man vill skrika men inte minsta läte kommer fram, man vill springa iväg men fötterna trampar bara runt i kvicksand."

Den 2 mars 1998, blev tioåriga Natascha Kampusch överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme hos en man vid namn Wolfgang Priklopil, i Strausshof utanför Wien.
Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel och sexuella övergrepp, utan att veta om hon någonsin skulle bli fri igen.
När hon som artonåring slutligen lyckades fly var hennes barndom över.

Under tiden som jag har läst den här boken har jag kastats hej vilt mellan olika känslor; hat, sorg, styrka, maktlöshet och glädje.

Nere i det underjordiska källarutrymmet skapar Natascha sin egna värld och förlitar sig på gärningsmannens existens för att överleva. Han är den enda människan som vet att hon lever och var hon finns och för att ha en chans att överleva måste hon göra det.

I början av fångenskapen är han väldigt mån om att göra henne till lags. Han ger henne mat, godis, presenter, tv och filmer, de spelar spel och de målar om och inreder rummet precis som hon önskar. För Natascha blir detta ett sätt att inte förlora förståndet, att på något vis upprätthålla en slags vardag och en dygnsrytm. 
Dock ändras allt detta med tiden och snart blir hon utsatt inte bara för psykisk utan även fysisk misshandel, sexuella övergrepp och svält. Den fysiska misshandel kan innebära slag och sparkar mot huvudet, ögonen, magen, ryggen och i boken beskrivs det så detaljrikt att man mår illa och förundras över hur hon lyckas överleva.  De sexuella övergreppen beskrivs dock inte alls i boken, då hon har valt att hålla dessa erfarenheter för sig själv, utan hon skriver endast att detta har förekommit och inget mer.
Ju längre tiden går, desto mer rädd och paranoid tycks Wolfgang bli, i tron om att hon hela tiden ska försöka rymma, vilket känns absurt då hela huset är som en fängelseanstalt. När han väl låter henne komma upp till huset i korta perioder, lämnar han aldrig hennes sida och hotar med att döda henne och alla eventuella vittnen som ser henne om hon försöker fly. Han har så starkt grepp kring hennes psyke att de fysiska betongväggarna där hon hålls instängd har bytts ut mot osynliga inre murar.

När man läser den här boken förundras jag ändå över hennes starka överlevnadsinstinkt.
Att hon, när hon väl fyllt 18, ska göra ta mod och ta vara chans till att lyckas rymma.
Och en del chanser får hon och man blir frusterad över att hon inte tar dem, även om man förstår hennes rädsla över att osyldiga ska bli skadade, att hon inte ska bli betrodd och sedan istället mördas. Därför blir man oerhört lycklig när chansen väl infinner sig och hon lyckas fly.

Innan man läser en sådan här bok så är man så inställd på, redan från början, att man hatar den onda och hejar på den goda. Självklart. Vilket man också gör igenom hela boken.
Men ju mer man läser, desto mer växer olika nyanser av gärningsmannen fram. I samma takt som Natascha börjar förstå honom, så gör även jag det, även om det tar emot. Jag säger inte att det rättfärdigar hans handlingar på något vis, absolut inte, men man lär sig att förstå individen Wolfgang Priklopil.
Denne djupt paranoida, psykotiska, dominanta man som precis alla människor söker efter ett normalt liv, där han kan leva i en relation och få känna sig älskad och behövd.

Favoritstycke i boken:

"Du har satt oss båda i en situation som bara en av oss kan överleva", sa jag plötsligt. Gärningsmannen tittade förvånat upp, men jag lät mig inte avskräckas. "Visst är jag tacksam för att du inte dödat mig och att du tar så väl han om mig. Det är verkligen gulligt av dig. Men du kan inte tvinga mig att leva med dig. Jag är en egen människa, med egna behov. Det måste bli ett slut på det här."
Wolfgang Priklopi svarade stumt med att ta ifrån mig penseln. Jag kunde se i ansiktet att han var djupt chockad. under alla dessa år måste han ha fasat inför det här ögonblicket, då det skulle gå upp för honom att allt förtryck hade varit förgäves, att han trots allt inte hade lyckats knäcka mig.
"Det är helt naturligt att jag måste härifrån. Det borde du ha fattat från första början. En av oss måste dö, det finns ingen annan utväg. Antingen dödar du mig eller så släpper du mig fri."


Kampusch äger huset där hon hölls fånge, hon säger i en intervju hos Skavlan 4 mars 2011 att huset gavs henne som gåva/kompensation. Hon säger vidare att huset har blivit en börda för henne rent ekonomiskt och att hon själv tycker att det är obehagligt att vara i närheten av huset. Helst går hon inte längre in där, utan har andra personer som sköter det som måste skötas. Hon bad att få huset därför att hon var rädd att det annars skulle bli något slags underhållning för någon av gärningsmannens beundrare, eller ett museum för allmänheten.
Hon bor idag i en lägenhet inte långt ifrån huset.

Bara du finns - Jenny Holmberg







Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Massolit Förlag

Utgivningsår: januari 2012

Antal sidor: 322 sidor

ISBN: 9789186649326 (inbunden)

Det är Anna; en ensamstående mamma och högstadielärarinna. Hon och hennes tioårige son Benjamin har ständigt flyttat runt för att någonstans finna ro. Nu är de tillbaka i staden där Anna växte upp, där alla minnen gör sig påminda och jagar henne, men för Benjamins skull kämpar hon för att kunna starta upp ett nytt liv.

I skolan finns Nike; en ung kille, som ständigt låtsas vara någon han inte är, för att dölja den verkliga sanningen om sin alkoholiserade mamma och sanningen om att han inte har en säng att sova i på nätterna. När Anna gör entré, skakar hon om hela hans värld och allt han vill är att få vara nära henne och känna sig levande igen.
Olle, en erkänd musiker utomlands som har hittat sin kvinna, Evelyn, som han hoppas ska rädda honom från det mörker som han ständigt hotas av. Han jagas av sina gamla synder och när han återvänder till hemstaden väcks gamla minnen till liv.

Jenny Holmberg är journalist, författare och teolog. Hon har arbetat som nyhetsreporter bland annat på Sveriges Television och dagstidningen Nerikes Allehanda.

Idag frilansar hon som skribent samtidigt som hon studerar teologi, som prästkandidat i Strängnäs stift. Skrivandet har varit självklart hela livet. Den första bok hon författade hade orange pärmar och handlade om döden och kärleken.

Kapitlen i boken är korta och man hoppar ofta mellan karaktärerna, men det känns inte det minsta rörigt. Jag tycker att man får lära känna karaktärerna riktigt på djupet och det finns igenkännande drag i dem alla vilket gör att jag som läsare kan identifiera mig med varje person.
Det är också riktigt snyggt hur författaren har lyckats att bitvis ge ledtrådar till hur karaktärernas liv hänger ihop och att man hela tiden vet, fastän ingenting skrivs läsaren på näsan.
Mycket läsvärd bok!

Avslutar med några väl valda rader från boken:

”Det tog slut där. Förstås. Vem orkar fortsätta sedan, när ett liv har släckts och ingenting någonsin kan bli sig likt igen? Det hade varit otänkbart, omöjligt.
Därför slutade det där.”

Tillbaka till henne - Sara Lövestam

Betyg: BBBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: mars 2012 (inbunden)
dec 2012 (pocket)
Antal sidor: 585 sidor
ISBN: 9789164203847 (inbunden)
9789186969806 (pocket)

Ett par skor. En trälinjal. Ett par stålbågade glasögon. En silverbrosch.

Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister. Men föremålen försvinner inte, utan tränger tvärtom längre och längre in i hennes medvetande och förändrar henne.

År nittonhundrasex trampar folkskollärarinnan Signe ilsket genom Tierp. Ett brev från Stockholm har bekräftat det hon redan visste, att den moderna demokratitanken inte gäller alla. När den imponerande talarinnan Brita Löfstedt med vänninnan Anna anländer till Tierp, börjar Signes liv handla om mer än undervisning. Rösträttskampen växer sig starkare och med den passionen då en komplicerad kärlekshistoria tar sin början.

Sara Lövestam är född 1980 och arbetar som lärare i svenska för invandrare och som frilansskribent. Hennes blogg fick tidigt stor uppmärksamhet av bland annat magasinet QX, som 2007 värvade henne som krönikör. Sara har också varit bisittare i radioprogrammet Lantz i P1.

Våren 2009 vann hon tävlingen Bok-SM med sitt manus för debutromanen Udda.
I havet finns så många stora fiskar utkom 2011 och mottogs väl av både läsare och recensenter. Tillbaka till henne är Sara Lövestams tredje roman.

Jag har ångest när jag ska berätta om den här boken, för det känns som om inga ord i mitt ordförråd kan beskriva alla känslor som har väckts när jag läste denna roman. Den har trängt sig in i mitt allra innersta och tagit mig med storm.

Jag blev nyförälskad, djupt beroende och det slutade med en oerhört stor saknad efter Hanna och Signe.

Detta är en bok som man sträckläser för att den är så bra, man vill veta hur det går både för Hanna och Signe (och alla andra karaktärer med för den delen). Samtidigt vill man inte att den ska ta slut då den har kommit att bli som en älskare som du inte kan tänka dig att gå till sängs utan varje kväll.

Den här boken har allt; kärlek, vänskap, svek och kamp.

Det som fångar mig är karkatärerna och hur lätt jag identifierar mig med dem båda. Hanna som lever på 2010-talet, inte trivs med sitt jobb och är i ett förhållande som tycks ha stagnerat. Signe som finner det orättvist att män ska ha en högre lön då de utför exakt samma arbete och som för första gången får uppleva äkta kärlek då hon faller pladask för en annan kvinna. Jag känner all kärleken precis så starkt som om jag befann mig i Hannas och Signes kroppar.

Eftersom jag själv har gått skrivarkurser så vet jag hur oerhört vikitgt det är med språket i en berättelse och när jag läser den här boken så imponeras jag, samtidigt som jag avundas, Saras språk och hur lätt hon tycks kunna hitta orden och formuleringarna.

Älskar hur dåtid växlar med nutid, hur de två olika kvinnornas liv vävs samman. Det är så snyggt gjort och jag kan inte göra annat än att älska den här boken och jag garanterar att ni också kommer att göra det.

LÄS DEN!

Colombes granne - Tatiana De Rosnay

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Sekwa Förlag
Utgivningsår: maj 2012 (danskt band)
maj 2013 (pocket)
Antal sidor: 255 sidor
ISBN: 9789186480325 (danskt band)
9789186480639 (pocket)

När Colombe Barou, hennes man Stéphane och deras två söner flyttar in i sin drömlägenhet, har Colombe ingen aning om att hennes liv snart kommer att förvandlas till en mardröm.

De nätter då hennes man är iväg på affärsresor börjar den manliga grannen i lägenheten ovanför, Dr. Faucleroy, att föra oljud och spela musik.  Alltid prick klockan  03:00.

Men så fort hennes man Stéphane återvänder hem blir det åter lugnt igen.

Colombe lämnar meddelanden, skriver brev och ringer på hans dörr, allt för att få honom att sluta, men utan reslutat.

Till slut undrar hon om det bara är hon som har livlig fantasi, då ingen annan av grannarna tycks höra någonting och alla talar väl om den charmerande, vänlige och auktoritäre doktorn.

Sömnbristen blir till slut outhärdlig och hon bestämmer sig för att ta saken i egna händer och hämnas på sin fiende.
Kommer hon att lyckas?

Tatiana de Rosnay är franskengelska och född i Paris. Sedan debuten 1992 har hon skrivit elva romaner, bland annat bästsäljarna Sarahs nyckel (Bazar 2007) och Bumerang (Sekwa 2010). Colombes granne utkom första gången i Frankrike 2000.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte alls hade höga förväntningar på den här boken när jag först fick den i mina händer. Jag är en sådan där typisk  bokläsare som alltid dras till böcker med tilltalande, färgglada omslag (vilket tydligen den stora gruppen av bokslukare också gör). Inget illa ment om detta bokomslag, men det är rätt mörkt och trist.

Men jag älskar att bli glatt överraskad!

Redan  under de första sidorna i boken är jag fast. Inledningen börjar mycket spännande, med en scen där hon ligger och gömmer sig under en säng. Man förstår att hon inte befinner sig i sin egen  lägenhet och att rädslan är stor för att bli upptäckt, vilket gör att man absolut måste läsa den för att de hur hon har hamnat i denna situation och hur det kommer att gå.
Det är lätt att identifiera sig med Colombe, som till en början i boken är en rätt alldaglig hemmafru, med ett deltidsjobb som en spökskrivare på ett bokförlag. Hon har ett lyckligt äktenskap och två barn som hon avgudar. Men när grannen från helvetet plötsligt gör entré förändras den blyga, harmoniska och duktiga Colombe till en helt annan kvinna som plötsligt står upp för sig själv och sina åsikter och som är starkt beslutsam att hämnas på sin granne. Jag älskar den här förvandlingen som jag tycker förändrar henne till en bättre och starkare karaktär och som man hejar på under hela historiens gång, då ingen utom hon själv, tycks stå på hennes sida.

Detta är en riktig bladvändare, som du garanterat kommer läsa från pärm till pärm. Den är dessutom oerhört lättläst, med korta kapitel vilket inte skadar.

LÄS DEN!

Du kommer inte att ångra dig!

Gideons ring - Carin Gerhardsen

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Norstedts

Utgivningsår: maj 2012 (inbunden)
mars 2013 (pocket)

Antal sidor: 355 sidor

ISBN: 9789113044156 (inbunden)

9789187319136 (pocket)

En naken ung kvinna springer på en väg i försommarnatten. Morgonen därpå hittar Hammarbypolisen henne utanför pianoteknikern John Gideons lägenhetsdörr på Söder i Stockholm. Den unga kvinnan, som heter Veronica, kan inte berätta vad hon har råkat ut för eller varför hon hamnat just där och John Gideon går inte att hitta. Grannarna skvallrar om de otaliga unga tjejer som sprungit där genom åren.

Conny Sjöberg och hans arbetslag vet inte riktigt vad de ska tro. Och vart har John Gideon tagit vägen?

När fallet får sin upplösning visar sig många av deras fördomar komma på skam. Det finns medmänsklighet där man minst anar det och hos dem man tror att man kan lita på, ibland ett mörker, större än det går att föreställa sig.

Detta är den femte, fristående boken i Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen.

Hon har tidigare gett ut Pepparkakshuset (2008), Mamma, pappa, barn (2009),Vyssan lull (2010) och Helgonet (2011).

När jag började läsa den här boken hade jag inte läst någon av Carins tidigare böcker och visste inte vad jag hade att förvänta mig. Det var dessutom ett tag sedan som jag hade läst en deckare och jag hoppades att jag hade lyckats få tag i en bladvändare.

Och ja, det hade jag.

Boken, börjar med en ung kvinna som springer naken på Södermalm i Stockholm. Man får inte veta vad som har hänt, men hon springer målmedvetet och tar sig in genom en port där hon kan portkoden utantill. Här väcks frågor: Vem är denna kvinna? Varför är hon naken? Vad har hänt? Flyr hon från någon och i så fall vem? Vem bor i trappuppgången som hon beger sig till? Det är detta som en bra bok ska lyckas med under de första inledande sidorna; att fånga läsare och få den att vilja läsa vidare för att få reda på sanningen och få svar på alla de frågor som väckts.
Jag hade svårt att lägga ifrån mig den här boken, eftersom jag ville veta hur det gick för Vernoica och vad hon hade för koppling till John Gideon.
Jag gillar även att de olika poliskaraktärerna får ta stor plats, hur deras historier och liv utvecklas får mig som läsare att knyta an till dem.

Jag kommer definitivt att läsa något annat av Carin Gerhardsen.
Gör det ni också!

Den första flickan skogen möter - Moa Eriksson Sandberg

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: maj 2012
Antal sidor: 189 sidor
ISBN: 9789129681963 (inbunden) 

Hanna har fyllt tolv år och ska börja sexan med allt vad det innebär; hennes kropp förändras, killar är inte längre bara kompisar och nu ska man inte längre vara ett barn.

Jonna och Hanna har varit bästa kompisar sedan de var små, men nu inser Hanna att hon hellre umgås med kaxiga Sabina som redan har fått mens och solar topless vid sjön.

Varför får den nyinflyttade killen, Janek med de mörka ögonen, hennes hjärta att slå så fort?

Hannas pappa arbetar i Göteborg och efter ett bråk hemma svarar han inte i telefonen när hon ringer. Och vad viskar mamma och hennes väninna om bakom stängda dörrar när de tror att Hanna inte hör?

Samtidigt är skolans populäraste tjej är spårlöst försvunnen och det viskas om att hon är mördad och kanske våldtagen. Rydöbruk känns längre inte lika tryggt och Hanna känner att skogen lurar på hemligheter. Kanske finns mördaren därute och iakttar henne?

Moa Eriksson Sandberg, född 1981, debuterade med ungdomsromanen Söta pojkar är bara på låtsas 2011. Hon föddes i Växjö och växte mestadels upp i Rydöbruk och Laholm i Halland. Som sextonåring började hon skriva krönikor för lokaltidningen. Efter studenten flyttade hon till Lund där hon pluggade kultur- och litteraturvetenskap, skrev för musiktidningar och extraknäckte som teaterledare och krokimodell. Hon har även bott några år i Malmö och hankat sig fram genom att skriva allt från copytexter till att göra reportage om whiskyprovningar. Sedan en tid tillbaka bor hon i Stockholm och arbetar som litteraturskribent, dj och författare.

Det jag gillar mest  med den här boken är igenkänningsfaktorn.
Alla har vi varit där, i tidiga tonåren där allt man vill är att passa in, att vara populär och inte anses vara töntig eller barnslig. Man ställs inför svåra val när det gäller allt ifrån att välja kompisar, till hur man ska klä sig och hur man ska prata.
Trots att boken riktar sig till barn och unga mellan 9-12 år så tycker jag ändå att både äldre ungdomar och vuxna bör läsa den här boken. Även om den är en ungdomsbok är den skriven med ett vuxet språk som suger tag i mig som läsare, det är enkelt, rakt och ärligt, utan några konstigheter.
Boken tar inte bara upp tonårstiden utan gräver även lite kring hur det är när kärleksrelationen mellan föräldrar börjar knaka i fogarna.
Spänningen som byggs upp kring Linda Palms försvinnande ger en extra spänningsfaktor till historien som får mig att börja misstänka olika karaktärer i boken, men mer än så blir det dessvärre inte eftersom någon mördare aldrig avslöjas.

Blomsterspråket - Vanessa Diffenbaugh

Betyg: BBBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Bazar förlag
Utgivningsår: 21 okt 2011 (inbunden)
20 feb 2012 (pocket)
Sidor: 382 sidor
ISBN: 9789170282539 (inbunden)
9789170283543 (pocket)

Victoria Jones är ett maskrosbarn och har under hela sin uppväxt blivit skickad från det ena fosterhemmet till det andra. Det har gjort henne misstänksam och skygg och hon har svårt att knyta an till andra människor.

Som artonåring var hon tvungen att lämna sitt stödboende och klara sig själv, vilket lett till att hon blivit hemlös och ensam i världen. Det enda som får henne att orka är de minnen av den lyckligaste tiden tillsammans med fostermamman Elizabeth. En tid som även är fylld av mycket smärta, sorg och skuld som hon helst vill förtränga.

En dag får hon arbete i en liten blomsteraffär, tack vare Elizabeths överförda kunskap av det viktorianska blomsterspråket. Snart blomstrar affärerna och Victoria börjar se en ljusare framtid.

På blomstermarknaden träffar hon en ung man, Grant, som till hennes förvåning förstår samma blomsterspråk som hon. Mot hennes vilja föds hopp om kärlek, en familj, ett hem. Men det förflutna och hennes tidigare erfarenheter håller henne tillbaka.

Är det verkligen möjligt att någon människa kan älska henne - så oberäknelig, oförsonlig och sårad som hon är? Undan för undan förstår Victoria att även den mest skadade människa kan ära sig att visa tillit - och att få tillit tillbaka.

Vanessa Diffenbaugh är en amerikansk författarinna som debuterar med Blomsterspråket som redan har nått bästsäljarlistorna i USA, England och Italien. Dessutom är filmrättigheterna sålda till Fox 2000 Pictures.

Hon har inspirerats av sin egen erfarenhet som fostermamma och hon har även studerat det viktorianska blomsterspråket som hon använder sig av flitigt i boken.

Precis som huvudkaraktären Victoria, så ägde hon själv ett enda blomsterlexikon, en inbunden bok med pressade blommor som var på väg att falla sönder. Hon upptäckte att blommorna hade olika betydelser i olika lexikon och insåg att det sällan finns en enda förklaring eller betydelse till varje blomma. Därför har hon själv valt att jämföra betydelserna och välja den som passat bäst in på blommans vetenskapliga historia, precis som hon sedan låtit Victoria göra.

Det jag gillar med boken är hur kapiteln växlar mellan dåtid och nutid.

Man får följa tiden under hennes uppväxtår; slussandet mellan olika fosterhem, när hon hamnar hos Elizabeth där hon sakta men säkert vågar tro på att hon har hittat hem och känner sig lycklig, parallellt med historien som sker i nutid med arbetet i blomsteraffären och hur hon lyckas hitta kärleken.

Historierna vävs samman och man får fler och fler ledtrådar kring hennes person som gör att man förstår varför dagens Victoria känner, tänker och lever som hon gör.

I den här romanen finns verkligen allt som jag gillar; komplicerade karaktärer, kärlek, stark vänskap och en brinnande passion för någonting viktigt i livet.

Den här berättelsen har etsat sig fast i mitt inre som en påminnelse kring vad som är viktigt i livet och den påminner om de rädslor som man ibland måste övervinna och vad som krävs för att man ska lyckas.

Om ni läser den här boken lovar jag att ni kommer att bli berörda precis som jag!

Läs den!