Lex bok - Sara Kadefors

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: september 2013 (danskt band)
november 2014 (pocket)
Antal sidor: 327 sidor
ISBN: 9789187027512 (danskt band)
9789175790497 (pocket)

Lex går sista året i gymnasiet och är så less. Less på alla prestationskrav och hetsen om entreprenörstänk, som ställs på henne och andra unga i dag. Helst ska man vilja synas och ha hela sin framtid planerad innan man har hunnit gå ut skolan.  Lex dagdrömmer hellre till tung musik än odlar sina "entreprenöriella egenskaper".
I protest skapar hon alter egot Maya som via sin blogg revolterar mot allt vad framgångssagor heter. Men vad händer med Lex när bloggen plötsligt visar sig vara just en riktig framgång?

Sara Kadefors debuterade som författare 2001 med barnboken Lördag i city. Samma år utkom Augustprisbelönade Sandor slash Ida som även filmatiserats. Sedan dess har hon skrivit böcker både för barn och vuxna, samt för film, tv och teater.

Jag kan inte annat än att beundra huvudkaraktären Lex för hennes mod att så öppet gå emot strömmen och högljutt protestera mot dagens hets på unga att de prompt måste vilja så mycket. Alla vill väl bli kända? Eller?
Det känns uppfriskande med en ung person som så energiskt motsätter sig allt detta.
Samtidigt blir jag ibland frustrerad på hennes ilska över att människor runt omkring henne inte delar samma uppfattning om att inte vilja "lyckas" i livet.
När bloggen "Själens sår" med Lex alter ego Maya blir en framgångssaga ställs plötsligt allt på sin spets.
Hur mycket kan man gömma sig bakom en annan människa?
Spelar det någon roll om det som skrivits är sant när den som står bakom orden är någon helt annan än vad den utgett sig för att vara?

Det här känns som en bok som är helt rätt i tiden, med dagens blogghysteri där mycket handlar om att ha ett perfekt liv, umgås med de rätta människorna och ständigt vilja nå högre. Det går inte att läsa den här boken utan att tänka lite på t.ex. "BlondinBella", som även hon började sin bloggkarriär under falsk identitet.
Tycker att detta är ett perfekt present/julklappstips till alla 15+ tjejer och killar!

Doktor Joseph - Andreas Roman

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: mars 2014 (pocket)
Antal sidor: 387 sidor
ISBN: 9789187135316 (pocket)

Joseph lever ett vanligt familjeliv tillsammans med sin fru Bea, och barnen Deone och Claude. Men när han får sparken från sitt jobb på Försäkringskassan för att han anses för snäll och godkänner för många sjukskrivningar, får Bea nog och vill skiljas. När den elake grannen till på köpet ringer på precis efteråt och klagar på oväsendet får Joseph nog och går ner i källaren där hans gamla vodoualtare står kvar sedan hans ungdomstid som lovande vodoupräst på Haiti.
Han förhäxar sin gamla arbetsplats, sin granne, men passar även på att välsigna dem som gjort honom gott. Dock innebär detta att han öppnar en dörr som han stängt för många år sedan. Mörka krafter som letar efter Joseph sedan han flydde till Sverige får nu upp ett spår och plötsligt tycks Gamla Stan i Stockholm omges av ett mörker som paralyserar invånarna.

Andreas Roman slog igenom 2006 med thrillern Vigilante, och har sedan dess skrivit genreöverskridande romaner som rör sig mellan skräck och spänning.
Han har en bakgrund som Creative Director inom tevespelsindustrin och arbetar numera på digitala byrån HiQ i Göteborg, och hans färdigheter inom design och det visuella blandas med den speciella stil som utmärkt Andreas texter under senare år.
Tre av Andreas böcker håller på att utvecklas till film.
Doktor Joseph är första delen i serien Stockholm vodou.

När jag fick tag på denna underbara bok så var det i första hand den mörka och obehagliga omslaget som gjorde mig nyfiken. Barnet med den mörka blicken och den trasiga dockan skvallrar om att berättelsen garanterat kommer att krypa under ditt skinn.
Och man förstår rätt omgående att det är någonting som inte står rätt till med Claude, men vad beror det på?
När man tänker på vodou (jo det stavas så men det kan även stavas vodoo) så tänker man på små tygdockor som man sticker nålar i. Självklart händer detta, men en helt ny värld öppnas och introducerar läsaren till magi och ockulta saker som man inte visste hörde till. Här blir vodoun så mycket mer och något som inte bara förknippas med ondska.
Det är inte bara familjens historia man följer i boken utan parallellt får man även följa de mörka krafter som är på jakt efter Joseph och de människor som följer med den.
Miljöbeskrivningarna av Gamla Stan när mörkret smyger på är fantastiskt beskrivna och väcker starka olustkänslor.
Även om Joseph är huvudkaraktären som man lär känna på djupet, så glöms inte de andra bort vilket jag tycker är bra.
Boken och historien i sig är mycket lättläst, med korta kapitel och en otroligt spännande handling som ständigt överraskar läsaren.
Om del två i serien håller samma klass kommer jag definitivt att läsa hela serien och det tycker jag att ni också bör göra!

Synda - Sylvia Day

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: nov 2012 (häftad)
maj 2013 (pocket)
Antal sidor: 301 sidor
ISBN: 9789187173592 (häftad)
9789187319495 (pocket)

När Jessica Tarley återigen möter den mystiske Alistair Caulfield dröjer det inte länge förrän hon inser att hon inte kan stå emot honom. Efter ett långt och passionslöst äktenskap lockar han fram en lust och ett begär som hon inte trodde att hon kunde känna. De inleder en ohämmad och mäktig erotisk relation långt ute till havs på ett skepp som ska ta dem över Atlanten. Men är deras kärlek tillräckligt stark för att överleva i den verklighet som väntar dem?
Samtidigt lever Jessicas syster, Hester, i ett äktenskap där hennes man inte tvekar att använda våld så fort han har druckit. När Hester blir gravid har hon dock inte bara sig själv att tänka på. Som tur är har hon sin näre vän Michael vid sin sida. Kanske är de mer än bara nära vänner?

Sylvia Day är en New York Times-bästsäljare.  Hon har tidigare arbetat som lingvist för den amerikanska militärens underrättelsetjänst. Hennes romaner har översatts till över trettio språk och Synda har beskrivits som Downton Abbey möter Fifty Shades.
Hon har även gett ut böckerna Älska (som är i samma stuk som Synda) och även boken För dig blottad, första delen i Crossfire-trilogin som utspelar sig i nutid och ej är historisk som de tidigare nämnda.

Det hela började med Fifty Shades- hysterin och sedan dess har litteraturvärlden expoderat av erotisk litteratur.
Själv har jag läst del 1 & 2 av E.L. James. För mig är det enda intressanta i de böckerna hur Grey har blivit den man han är och det är den enda anledningen att man fortsätter läsa. Språket är fruktansvärt, upprepningar så man mår illa. Kanske dåligt översatt och bättre på engelska. Och onaturligt mycket sex, så det blir inte längre...lustfullt, bara slentrian.
MEN i Synda så är det helt annorlunda. Sylvia Day bygger upp en romantisk, sensuell och erotisk stämning som gör att berättelsen känns realistisk och relationerna äkta. Här är språket varierat och likaså sexet, ingen slentrian här och jag vill verkligen läsa varje mening (inte bläddra förbi sexet som i Fifty Shades). Här blir man inte mätt, här vill man ha mer!
Ibland är tempot snabbt och ibland långsamt, vilket skapar variation i boken.
När det kommer till karaktärerna, Jessica och Hester samt Alistair och Michael är det lätt att knyta an till dem allihop. Även här har vi män med mörka begär,svåra uppväxter, olycklig kärlek och mycket annat.
Jag kommer absolut att läsa de andra böckerna av Sylvia Day och det tycker jag att ni också borde göra, om ni nu gillar böckerna i denna typ av genre.

Zelda-Kampen fortsätter - Lina Neidestam

Betyg: BBBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Kartago Förlag
Utgivningsår: feb 2012
Antal sidor: 131 sidor
ISBN: 9789186003937 (häftad)

Hjältinnan Zelda är en idealistisk, bloggande åttiotalistsnärta som med dubbelmoral och ihåliga argument slåss mot de patriarkala väderkvarnarna.
Efter att ha blivit dumpad av pojkvännen Sigge börjar Zelda på konstskola i Skåne för att förverkliga sig själv och rädda världen med sin konst.
Men istället för studier hänger hon sig snart åt vilda rödvinsfester, hunkiga krokimodeller och ändlösa debatter om könsroller och kreativitet. Hon hittar nya kärlekar, men drabbar också samman med sin påtända preformance-artist till expojkvän.
När livet på konstskolan till slut blir för kaotiskt flyr Zelda till Asien för att hitta sig själv. När Nirvana trots allt aldrig infinner sig konfronteras Zelda med den bistra verkligheten och sitt eget fåfängliga liv.
Vem ska man rädda först, världen eller sig själv?

Lina Neidestam är född 1984 och bor i Stockholm. Hon har tidigare gett ut Zelda (2009) och Maran (2011).
Zelda publiceras i Aftonbladet, Rocky Magasin, Situation STHLM och i flera norska dagstidningar.
Serien har belönats med Stora Ponduspriset och Adamson-statyetten.
Lina Neidestams grafiska roman Maran belönades med Nöjesguidens Stockholmspris 2011 och nominerades till Urhunden.
Hon medverkar även i Berättelser från Engelsfors, serieromanen baserad på boksuccén Cirkeln och Eld.

Första gången jag läste Zelda var när jag efter ett tips från en vän började läsa serietidningen om Nemi av norska Lise. Några få sidor med seriestrippar av Zelda och jag var fast! Köpte det första seriealbumet direkt och sedan var föregångare glömd!
Det som är det bästa med Zelda är att hon är den hon är!
Hennes liv handlar om att stå upp för kvinnorna och deras rätt i samhället samtidigt som hon gärna spelar på den stereotypa synen av den svaga och lilla kvinnan som gärna underordnar sig en man. Hon är så motsägelsefull att man inte vet om man ska skratta eller gråta...men man väljer att skratta!
Det här är en serie som man absolut måste läsa, annars kommer du gå miste om något fantastiskt bra!
Nedan kan ni läsa utdrag ur Zelda - Kampen fortsätter.

100 meter lycka - Maria Nygren

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Bokförlag: Bonnier Carlsén
Utgivningsår: april 2012 (inbunden)
Antal sidor: 255 sidor
ISBN: 9789163868911

17- åriga Ninnas liv borde vara fyllt av skola, fester, killar och allt annat som hör tonåren till. Allt det som hennes lillasyster Sussi får vara med om. I verkligheten ligger Ninna sjuk och orörlig i en sjukhussäng i sitt flickrum, med mörka gardiner för fönstren. Allt på grund av en sjukdom (*SLE) som gör att hennes kropp har börjat angripa sig själv och hon blir allt sämre.
Fast i sin säng ligger hon och samlar på ljud; som ljudet av en droppande vattenkran eller fågelkvitter som hon hör genom det öppna fönstret.
När verkligheten blir för tuff flyr hon in i en drömvärld där hon har det svenska rekordet på 100 m. När hon springer är det som att hon flyger. Ibland blir den världen så verklig att hon tror att det är på riktigt.
Hennes mamma gör allt för att se till att dottern har det så bra hon kan, men är överbeskyddande, klagar på hemtjänstpersonalen och dessutom kritiserar resten av familjen.
Systrarna som en gång har varit så nära varandra har nu inte längre någonting gemensamt, då de lever olika liv.
Men så plötsligt förändras allt. En ung kille börjar i hemtjänsten. Munir med den utmanande blicken och det självklara sättet. Han som tror att Ninna kan bli frisk och som helt rubbar balansen i hennes familj.
Nu börjar de två världarna att allt mer blandas samman och ingenting kommer någonsin att bli sig likt.

Maria Nygren är författare, manusförfattare och regissör utbildad vid Dramatiska Institutet. 100 meter lycka är hennes debut och historien började som ett långfilmsmanus men utvecklades sedan till en roman. Hon har gjort ett flertal kortfilmer och arbetar just nu på sin långfilmsdebut.

Jag älskade den här boken.
Äntligen en (ungdomsbok)bok som handlar om någonting viktigt, inte bara om hierarkierna i skolmatsalen, den elaka och populära tjejen och fyllefester.
Här speglas en sjuk tonårstjejs vardag; avundsjukan på sin syster och allt som hon kan göra men inte Ninna, hur det är att helt ha gett upp hoppet om livet men att få tillbaka viljan att kämpa.
Man förstår Sussies avundsjuka inför sin sjuka syster som får all uppmärksamhet från föräldrarna, vårdaren Munir som kämpar med att få Ninna att göra små framsteg varje dag och föräldrarnas vilja att att bara vilja skydda sin dotter från alla farligheter.
Man förstår hur mycket de anhöriga betyder för någon som är svårt sjuk, någon som på ett sätt lever sitt liv genom andras erfarenheter. Därför är det också extra befriande att följa med på Ninnas resa mot drömmen att själv få leva sitt liv som hon vill.

Den här boken berör på djupet och när jag fick följa med in i Ninnas värld där hon ligger i sängen, hur hon blir exalterad över ljudet från en koltrast utanför fönstret så blir jag både lycklig men samtidigt bedrövad. Den här boken är som en bergochdalbana; man kastas mellan olika emotionella känslotillstånd hela tiden.

Det är en lättläst bok, som inte kräver många timmar, men som stannar kvar i dina tankar länge.
Även om detta kvalar in i kategorin Unga vuxna/ungdom så tycker jag ändå att den är väl värd att läsas av vuxna också.

LÄS DEN!

*SLE, systemisk lupus erythematosus, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som uppstår när kroppens immunförsvar inte fungerar som det ska. Sjukdomen kan drabba flera av kroppens organ och yttrar sig på många olika sätt. Trötthet och ledbesvär är några vanliga symtom. Personer med SLE bör skydda sig mot direkt solljus. Bot saknas, men läkemedelsbehandling kan mildra ledvärk och andra besvär.

Flickan på tavlan - Rebecka Åhlund

Betyg: BBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: april 2013
Antal sidor: 145 sidor
ISBN: 9789129687293 (inbunden)

Ellas föräldrar har köpt ett rött litet torp, med vita knutar.  Men strax efter att de har flyttat in och börjat renovera börjar mystiska saker hända.
Saker byter plats, hyllor trillar ner och ibland känner sig Ella iaktagen. Kanske har det med flickan på tavlan i hennes rum att göra, hon som följer en med blicken  och ibland tycks ändra ansiktsuttryck.
Men även i skolan är ingenting sig likt. När den nyinflyttade killen Dylan, som är två år äldre än Ella, plötsligt vill bli hennes vän väcker det mycket svartsjuka hos Ellas kompisar. Och när Dylan berättar om vad som händer hemma ställs Ella inför att våga hjälpa till och att välja sida.

Rebecka Åhlund är journalist, kritiker och skriver regelbundet i bland annat Amelia. Hon debuterar med denna moderna spök- och ungdomsroman, där stad möter land och dåtid möter nutid.

Detta är en bok som är skriven för barn- och ungdomar i åldern 9-12 år, men jag tycker absolut att den, precis som många andra barn- och ungdomsböcker kan läsas av dem som är lite äldre.
Inte minst för att känna igen sig i hur man själv var och tänkte i den åldern men även för att dessa böcker är lättlästa.
Det som är det fina i den här boken är att det blandas dåtid med nutid och det blir som två separata historier i en och samma som slutligen vävs samman.
Den tar upp ett av de stora problemen som finns i många familjer idag, hur barnen påverkas och hur viktigt det är att ingripa och hjälpa till när man kan.
Har man barn i denna ålder så tycker jag absolut att den ska rekomenderas, den är väl anpassad för åldern 9-12 år; inte för vuxen och inte heller för läskig.

Andra andningen - Sofie Sarenbrandt

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Damm Förlag
Utgivningsår: april 2013 (inbunden)
februari 2014 (pocket)
Antal sidor: 336 sidor
ISBN: 9789175370125 (inbunden)
9789174751543 (pocket)

Det är den 1 juni, det är kallt och regnet öser ner när startskottet för det 35:e loppet av Stockholm Marathon går av stapeln.
Precis utan för Stadion faller en man ihop och förs till sjukvårdstältet. Det visar sig att han har blivit knivhuggen i ryggen så pass allvarligt att hans liv inte går att rädda. I tumultet bland alla löpare är det omöjligt att avgöra vem som har utfört dådet.
Strax därefter hittas en livlös kvinna i ett buskage vid Rålambhovsparken och allt tyder på att inte heller detta dödfall är en olyckshändelse.
Kriminalpolisen Emma Sköld är på plats för att heja på sin syster Josefin som springer loppet och får rycka in.
Det visar sig att de båda offren tillhör samma löparklubb; Mission. En klubb där en av medlemmarna för drygt ett år sedan dog, men var det verkligen en olyckshändelse? Visste offren något som någon ville tysta till varje pris? Eller är det någon som vill hämnas? Troligast är att en mördare befinner sig bland löparna. Kommer det inträffa fler mord innan loppet är över?

Sofie Sarenbrandt är författare, journalist och fotograf och bor i Bromma med sin man och deras två barn. Tidigare har hon gett ut deckarna  Vecka 36, Istället för dig och Vila i frid.  Den sistnämna är också den första fristående boken om kriminalpolisen Emma Sköld.

Jag har tidigare läst Saras debutbok Vecka 36, som jag upplevde var en helt okej deckare; lättläst, lagom mycket intriger och spänning med en snabb upptakt innan slutet. Mycket mer var det inte för mig, det blev dessvärre en deckare i mängden.
Andra andningen är en bok som börjar lite segt, men som man verkligen kommer in i när loppet väl är igång. Bäst blir den i slutet när jakten och frågorna kring vem som är mördaren trappas upp. Det som är bra är att det inte går att lista ut till 100% vem mördaren är, det finns många olika karaktärer med motiv att välja på.
Det som jag dock tycker är det bästa i boken är karaktärsbeskrivningarna. Man kommer dem nära och knyter lätt an till dem under historiens gång. Dessutom gillar jag skarpt Emma Sköld. Men tyvärr blir det bara en bok i mängden som inte sticker ut.
Skulle nog kunna tänka att läsa den tidigare boken Vila i frid och kommande böcker, men skulle då investera i pocketformat!

Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg

Betyg: BBBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: januari 2014 (pocket)
Antal sidor: 254 sidor 
ISBN: 9789186634476 (pocket)

För tjugo år sedan föll Beatrice i Paris, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av en kärleksnatt tillsammans heter Cassiopeja Svensson och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. 
Hennes kursare har dyra bostadsrätter i innerstaden, byter dieter varje vecka, förlovar sig och tycker att  allt är "så himla romantiskt." Cassiopeja är övertygad om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. 
I ett utfall av frustration kring livet och kärleken bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Katarina Sandberg är född 1992 och uppvuxen i Kristianstad. Hon beskriver sig själv som en obotlig tidoptismist som är övertygad om att man både kan ha kakan och äta den. Hon ägnar sig åt studier i bland annat nationalekonomi och statsvetenskap, och skriver krönikor för tidningar. Hon har varit nominerad till Lilla Augustpriset tre gånger och vunnit flertalet andra novelltävlingar. I gymnasiet skrev hon en bok som projektarbete, och två år senare blev Vi är inte sådana som i slutet får varandra tjugoåriga Katarina Sandbergs debutroman.

Jag älskar den här boken. 
Så mycket att jag önskar att jag hade skrivit den själv. 
Jag är avundsjuk på Katarina Sandberg. Punkt.

Man kan inte bli annat än chockad över att det är en så pass ung kvinna som har skrivit den här fantastiska och mycket insiktsfulla boken. Att det dessutom är hennes debutroman känns ännu mer otroligt och beundransvärt.
Katarina Sandberg har ett fantastiskt språk; det är otroligt tilltalande, snabbt, humoristiskt med stänk av ironi och personligt. Texten flyter på och jag gillar hur hon experimenterar med att ibland skriva flerradiga meningar utan att sätta punkt.
Det är korta kapitel och mycket hopp mellan olika känslor och tankegångar, precis som det ska vara!
Jag kommer på mig själv flera gånger med att skratta högt åt hennes ironiska och humoristiska tankegångar kring äppeldieter, brudklänningar som liknar gräddbakelser, tolvåriga flick-fobier, outhärdliga hissfärder och hennes brevskrivande till Fuglesang.
En stor eloge till hennes vän Agnes, en fantastisk karaktär som lyfter både Cassiopeja och hela historien när det blir för tungt.
Man kan lätt tro att detta är en chick-lit bara av att läsa beskrivningen eller titta på bokomslaget, men då tar ni fel! Detta är en bok som innehåller så mycket mer.
Jag tror aldrig att jag har läst en bok som så väl kan beskriva kärleken i så olika dimensioner. Hur kärleken kan vara så outhärdligt svår även om man älskar någon så otroligt mycket. Hur den kan skapa kolsyrebubblor av värme men samtidigt göra så ont. Inte ens jag kan förklara.
Mitt enda råd är: LÄS DEN. Annars går du miste om en av de bästa böckerna som någonsin skrivits...

Baddaren - Emma Hamberg

Betyg: BBBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Piratförlaget/Pocketförlaget
Utgivningsår: juni 2010 (inbunden)
april 2011 (pocket)
Antal sidor: 373 sidor
ISBN: 9789164202895 (inbunden)
9789186675301 (pocket)

På den lilla ön Hjortholmen mitt i Vänern tronar ett gammalt 1700-talsslott. Där bor Maja tillsammans med sin trettio år äldre man Pelle. Båda är konstnärer, men Pelle är den som är den framgångsrike medan Maja mest ser sig själv som Pelles före detta elev som aldrig lyckats slå igenom som konstnär. Medan Pelle skapar för fullt känner sig Maja oinspirerad och missnöjd, vilket också påverkar deras äktenskap.
Hon får den galna idén att starta en tvåveckors simskola för vuxna och hoppas och tror att eleverna ska ge henne inspiration att börja skapa igen.
Tre personer anmäler sig till simskolan:
Jens - trädgårdsmästaren som älskar perenner och bor i ett hus bredvid sina föräldrar. Han tycker att kärleken till blommor är enkelt och har svårt med relationer till andra människor.
Karin - kulturjournalisten som får i uppdrag att skriva ett reportage om både simskolan och Pelle,samtidigt som hon lär sig simma. En kvinna som alltid är klädd i svart. Elegant. Ensam. Alkoholist.
Alex - 19-årig kille som är där för att lära sig simma inför seglarresan till Grekland med kompisarna. Ingen vet att han inte kan simma. Eller att han inte är den hans kompisar tror att han är.
Tre ensamma människor med hemligheter bakom sina skyddande skal som de vill gömma till varje pris. Under dessa två sommarveckor förändras livet totalt för dem allihop.

Emma Hamberg, född 1971, är författare och illustratör, men har även varit chefredaktör för tidningen Vecko-Revyn, då hon skapade rubriker genom att kasta ut Fröken Sverige -tävlingen ur tidningen. Hon är författare till flera ungdomsböcker om relationer och sex bl a Linas kvällsbok 1 & 2. Hon skriver dessutom bak - och kokböcker ihop med kompisen Anette Rosvall bl a Husmorsorna, Fredagsmys: 101 favoriter för alla, och den ännu inte utkomna Världens bästa kladdkakor!
Andra utgivna vuxenromaner i urval är: Brunstkalendern, Mossvikenfruar, Rosengädda nästa! och den ännu inte utkomna Larma, släcka, rädda Rosengädda (släpps i aug 2013).

Det började med att jag läste Linas Kvällsbok och sedan även Brunstkalendern. Båda två helt fantastiska böcker, den första för ungdomar, den andra en vuxenroman. Därför hade jag höga förväntningar på den här boken. Jag blev inte besviken!
Den är lite seg i början, innan  Maja får sin idé om simskolan och det blir liv och rörelse ute på Hjortholmen, men miljön i sig förtydligar dock bara hur missnöjd Maja är med sitt liv.
I alla karaktärer finns det någonting som man kan känna igen sig i, man blir ett med var och en av dem. De är vanliga människor, precis som du och jag, med fel, brister och hemligheter. Jag älskar de relationer som växer fram emellan karaktärerna, den tillit som de tvingas visa varandra för att lyckas och utvecklas som personer. Det hände faktiskt att jag fällde en liten tår ibland, då jag blev så berörd av den känslomässiga intimitet som fanns mellan en del av karaktärerna.
Kapitlen är korta, vilket är perfekt om man ska läsa boken i sommar, tex. på stranden, vilket jag absolut tycker att ni ska göra.
Boken överraskar stundtals med intressanta vändningar, dock är en del kanske lite väl förväntade, därav betyget som annars skulle ha blivit en klar femma.
Läs denna och när ni har gjort det så ska ni även läsa Brunstkalendern.
Ett måste i sommar!

Brännmärkt - Karin Aspenström

Betyg: BBBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: april 2013 (inbunden)
december 2013 (pocket)
Antal sidor: 303 sidor
ISBN: 9789174611670 (inbunden)
9789174612325 (pocket)

Peter har ett hemligt förflutet som infiltratör för svenska polisen, ett liv han nu försöker lämna bakom sig genom att bygga och driva hotell tillsammans med sin bror i Norge.
Sven Lilja, polis och Peters gamla hanterare i Stockholm får höra att den svenska Bandidos-presidenten, Tony Weiner, är intresserad av att få in Peter i klubben. Sven försöker förgäves övertala Peter att komma tillbaka, men när hotellet brinner ner ser Peter till slut ingen annan utväg än att börja som infiltratör igen. Han blir snart fullvärdig medlem i Bandidos med hemliga instruktioner från polisen att söndra klubben inifrån.
Den rysk-estniska maffian, håller på att etablera sig i Sverige där de med Bandidos hjälp vill bygga upp ett imperium av knarkhandel och trafficking. Peter står plötsligt inför sitt livs största och allvarligaste uppdrag: Att infiltrera den ryska maffian.
Ju längre tiden går, desto mer tär dubbelspelet på Peter.  Sven har fått blodad tand, Peter är hans guldkalv och han driver honom till att gå allt längre.
När Peter sedan får ett pris på sitt huvud ser han inte längre någon laglig väg ut ur den gråzon han nästlats in i. Han måste mörda för att själv överleva ...

Karin Aspenström (f. 1977) är uppvuxen i Stockholm och är verksam som manusförfattare för film och tv. Brännmärkt är hennes debutroman och första delen i en spänningstrilogi, inspirerad av Peter Rätz liv som infiltratör.
Peter Rätz (f. 1965) är uppvuxen i Falun och arbetade i nio år med att infiltrera bland andra Brödraskapet, Bandidos och Hells Angels tills han 2004 avslöjades och tvingades gå under jorden. Peter lever i dag utomlands med skyddad identitet.

Trots att detta är en roman, inte en biografi, så kan jag inte låta bli sluka hela historien med hull och hår. Allt jag läser är sant.
Kanske är jag naiv. Möjligen vill jag att det ska vara sant, för att det är en sådan spännande och fantastiskt bra historia. Möjligen hoppas jag att den inte är sann, för det finns inte en dag som jag skulle vilja byta plats med Peter och behöva utstå den press, rädsla och de maktkamper som han utsätts för, dels som medlem av Bandidos, dels som infiltratör för polisen.
Man lär känna Peter så väl att man blir ett med karaktären. Även om han är "the bad guy" är han samtidigt "the good guy" och det kanske är det som gör att man lever sig in i berättelsen så pass mycket för att allt känns på riktigt.
Något som jag reagerar starkt på är hur Peter utnyttjas, nästan tvingas till vissa saker av polisen Sven, allt för att han själv ska kunna lägga fram bevis på framsteg mot brottsligheten, utan att själv vara den som sätter sitt liv på spel. Infiltratören framställs här i polisens ögon som en bricka i ett spel, inte en människa.
Jag reagerade också på att en scen i boken, som inkluderar ett förhör i ett inplastat hotellrum, i stort sett är identisk med en scen ur en Johan Falk - film. Men kanske är även den filmen bitvis baserad på Peter Rätz erfarenheter?
I övrigt är denna bok en riktig bladvändare. Korta kapitel, snabba händelseförlopp, kärlek och action. Absolut läsvärd och jag kommer att läsa nästkommande böcker i trilogin!

De bortglömda - Sara Blaedel

Betyg: BBB+
(av fem möjliga)

Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: okt 2012 (inbunden)
april 2013 (pocket)
Antal sidor: 304 sidor
ISBN: 9789186649906 (inbunden)
9789186649920 (pocket)

Kriminalinspektör Louise Rick har knappt hunnit börja sitt nya jobb som verksamhetsledare för Särskilda spaningsgruppen, rotelns nyupprättade enhet, förrän en ung kvinnas kropp hittas i skogen av en skogshuggare.
Kvinnas  halva ansikte pryds av ett stort ärr och borde vara lättidentifierad, men hennes signalament matchar ingen i polisens register över efterlysta personer och hon har inte heller anmälts saknad.
Först när de bestämmer sig för att offentliggöra ett fotografi av kvinnan, hör en äldre dam av sig och hävdar att den döda kvinnan måste vara Lisemette, en av de förståndshandikappade tvillingssystrarna som hon tog han om på en mentalvårdsinstitution.
Louise Rick upptäcker dock snabbt att de båda flickorna sedan många år tillbaka är dödförklarade av sjukhusets överläkare. Hur kan detta hänga ihop? Och om den döda kvinnan är en av systrarna, var har hon då befunnit sig under alla dessa år? Och är hennes tvillingsyster fortfarande vid liv?

Sara Blaedel, född 1964, har arbetat som journalist och redaktionschef på dansk tv och är idag en av Danmarks största kvinnliga deckarförfattare. 2004 kom hennes första roman Pulver, som belönades med Det Danske Kriminalakademis Debutantpris och vars filmrättigheter köptes av SF. Hon har efter det vunnit en hel del priser och hennes böcker är sålda till tolv länder, bland annat USA, Korea och Tyskland.

Detta är en välskriven deckare, där handlingen och personernas motiv nystas upp bit för bit utan att avslöja för mycket, vilket är bra. Man vill ju inte klura ut vem mördaren är förrän i slutet av boken.
Jag tycker att det är spännande med deckare som även går tillbaka i tiden, som skapar två parallella världar, en dåtid och en nutid. Det blir ett pussel som ska läggas och läsarens hjärna får jobba lite grann. Att man även får en inblick i hur synen inom mentalvården var för bara något årtionde sedan, är intressant, men mest skrämmande. Vem är frisk och vem är sjuk? Och vem har rätten att bestämma vilken sida man tillhör?
Det jag saknar är lite djupare karaktärer. Louise Rick känns rätt tom för mig. Jag föredrar hennes nersupna kollega Eik, som har driv och glimten i ögat.

Läsvärd bok, men inte ett måste i bokhyllan.

Ge mig arsenik - Klara Krantz

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: jan 2013 (inbunden)
Antal sidor: 200 sidor
ISBN: 9789150114997 (inbunden)

Femtonåriga Elisabeth är ett geni och en blivande författare. När hon ser den sammetsröda panterboken, vet hon att det är i den  hennes stora debutroman ska skrivas. 
Innan dagen är slut har hon snott skrivboken , sett Håkan Hellström spela på Mega Store och bytt namn till Elsa.
Upprymd av sina nya intryck tänker hon börja ett nytt liv. Hejdå tragik, hejdå ensamhet. Ge mig nåt som tar mig någonstans.
I skolan går Elsa på de lektioner hon har lust till, annars sitter hon hemma i sackosäcken och skriver. I den nya skrivboken ska hon göra upp med alla jävligheter: utanförskapet, flytten från Öland, föräldrarnas skilsmässa, människorna i Säby och framför allt bästa kompisen Katrinas svek, de som skulle vara varandras tvillingsjälar.
Men i skolan finns svenskaläraren Anders, som också gillar Håkans musik och att trampa asfaltsgator om natten. Är han den första som faktiskt förstår henne på riktigt?

Klara Krantz, är 27 år gammal och bor med familj i Finntorp utanför Stockholm. Ge mig arsenik är hennes debutbok.
I SvD i jan 2013 uttalade hon sig så här om när hon bestämde sig för att börja skriva på allvar och om sitt författarskap:
-Det är inte som att jag har fattat beslutet på det sättet kanske. Eller det har inte varit som ett yrkesval, för det har jag tänkt att författare kan man inte vara, säger hon.
Senare förtydligar hon sig - det är ju inte så att hon bara råkat skriva en bok. Att skriva skönlitterärt är något hon länge drömt om och slitit för att få göra, just därför kan hon inte så lättvindigt kalla sig för författare med stort F.
Vissa berättelser är krävande att planera, den här växte fram organiskt, utan förutbestämd handling och kapitelindelning - överraskade ofta författaren själv. Resultatet blev en bok om en svart period i en ung människas liv, skriven med samma sorts smittande upprymdhet som präglar Håkan Hellströms musik.

Jag hade hört talas om den här boken i tidigt skede, månader innan den skulle släppas. Kanske mest för att den kopplades ihop så mycket med Håkans musik och det pratades om att Klara Krantz fått genomgå mediaträning inför boksläppet, då man trodde att det skulle bli ett stort mediapådrag. Men i samband med släppet, förblev det rätt tyst, enligt mig. Några spridda recensioner, med gott betyg och en intervju/artikel i SvD. Jag hade förväntat mig mer.
Dock kanske det inte är så dumt att boken inte fick all den där stora uppmärksamheten, jag är inte säker på att den hade axlat det ansvaret. Missförstå mig rätt; jag menar inte att boken är dålig, men vilken bok kan leva upp till alla höga förväntningar som allt mediapådrag hade skapat? Berget blir för högt att bestiga helt enkelt.
Men i mina ögon är boken underbar och huvudkaraktären Elsa är fantastisk! Det är lätt att knyta an till henne; tonåringen som känner sig ensam och missförstådd, inte har många vänner, som försöker redan ut sina känslor kring kärlek och föräldrarnas separation och som överallt älskar att skriva och lyssna på Håkans musik. I den här boken bevisar det hur mycket musik kan hjälpa en att härda ut. I början saknade jag att det inte var mer Håkan-texter, men jag insåg sedan att de skulle ha tagit över alltför mycket. 
Det är ett fint samspel mellan Elsa och de andra karaktärerna, speciellt gillar jag relationen som växer fram mellan henne och läraren Anders. Önskar att relationen mellan Elsa och Lisa hade funnits med mer, hade gärna sett en fortsättning där.
Tycker att man bör läsa den här boken, vuxen som ungdom!
Jag kommer absolut att läsa den igen, men helst hoppas jag på en uppföljare eller en till bok från Klara Krantz.

Glada hälsningar från Missångerträsk - Martina Haag

Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: aug 2011 (inbunden)
 juni 2012 (pocket)
Antal sidor: 286 sidor
ISBN: 9789164203236 (inbunden)
9789186969370 (pocket)

Bokens huvudkaraktär Nadja, är bosatt i Stockholm, är egen företagare inom ljudproduktion och jobbar med kändisar som Peter Jöback. Allt verkar perfekt på ytan men när adoptionsbyrån hör av sig och meddelar att hon inte längre har möjligheten att adoptera pga. att hon ensamstående och dessutom över 40, bestämmer hon sig för att ta till drastiska åtgärder. Kosta vad det kosta vill.
Systern Lotta, är bosatt i Missångerträsk, med sin man Magnus, barnen och den grinige gubben Sigvard. Lotta och Magnus äktenskap knakar i fogarna då de inte har legat med varandra på över ett år och Magnus helst vill ligga på soffan utan att lyfta ett finger. Nu ska de åka till Paris för att rädda äktenskapet.
De båda systrarna bestämmer sig för att hjälpa varandra, men självklart blir det inte riktigt som de har tänkt sig.

Martina Haag är egentligen skådespelerska men debuterade med boken Hemma hos Martina 2004 som följdes upp med romanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) 2005, som även filmatiserades med Martina i huvudrollen som Isabella Eklöf, gick upp som etta på biotoppen och guldbaggenominerades till biopublikens pris. Tidigare böcker som utgivits är; Martina-koden 2006, I en annan del av Bromma 2008, Fånge i Hundpalatset 2010 och träningsboken Heja, heja 2012.
Denna bok filmatiserades 2015 med bl.a. Martina Haag och Ola Rapace i huvudrollerna. 

Jag har tidigare läst Underbar och älskad...och jag har även sett filmen, vilka båda var fantastiskt roliga. Martina Haags stora talang är att skriva humoristiskt och lyckas placera sina karaktärer i de mest bisarra, omöjliga och dråpliga situationer som gör att man fascineras och samtidigt skrattar så att ögonen rinner och man får kramp i magen.
Det händer även i den här boken, men problemet för mig är att det blir för mycket av det goda att det mot slutet känns för larvigt och overkligt för min smak.
Nadja ska vara runt 45 år men för mig framstår hon som om hon vore en galen,vild och lite smått puckad 20-åring. Hon slänger sig ständigt med ord som liksom och apjobbigt och hennes relation med väninnan Katti känns för mycket tonår för mig. Det fungerar möjligtvis i en ungdomsbok, men här blir det too much.
Den stora behållningen i boken är dock ändå humorn och alla märkliga situationer som Najda hamnar i; "attackerad" av en renflock, hur hon utklädd som ett rör TREO blir nerbrottad av SÄPO osv.
Det känns i grund och botten som att det här skulle kunnat bli en betydligt mer seriös berättad historia, då den berör ämnen som många tampas med idag; ofrivillig barnlöshet och adoption.
Början av boken är allvarlig och jag tror inte att jag är den enda som blir lite överrumplad och besviken när historien sedan vänder och blir alltigenom glättig och överspelad och slutet... spårar ur fullständigt.
Tycker dock ändå att den är läsvärd pga. humorn och kulturkrockarna mellan Lappland och Stockholm, men vill man ha något som PÅ RIKTIGT och på att ÄKTA sätt beskriver barnlöshet ska ni nog välja ett annat alternativ.

Till offer åt Molok - Åsa Larsson

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: feb 2013 (pocket)

Antal sidor: 384 sidor 

ISBN: 9789174293043 (pocket)

En man i byn Lainio, skjuter en björn på sin tomt, då björnen attakerar hans hund. Men i björnens mage hittar man en tumme från en människa.

Några månader senare hittas Sol-Britt Uusitalo mördad i sitt hem, ihjälstucken med en grep. Lyckligtvis har hennes barnbarn Markus lyckats fly undan mördaren och gömma sig i en koja i skogen, men när han hittas av polisen Krister, så minns pojken ingenting och  tycks ha förträngt hela händelsen.

Ju mer kammaråklagare Rebecka Martinsson och hennes kollegor börjar nysta i Sol-Britts liv och hennes släktingars tidigare öden, ju närmare identiteten på hennes mördare och motivet kommer de.
Men kommer de få alla pusselbitar på plats innan mördaren hinner tysta sitt sista offer som bara är ett barn?

Åsa Larsson är uppvuxen i Kiruna och bosatt i Mariefred. Hon är utbildad jurist och debuterade 2003 med Solstorm, som belönades med Svenska Deckarakademins pris för bästa debut och även blev film med Izabella Scorupco i huvudrollen som Rebecka Martinsson.

Uppföljaren Det blod som spillts blev Bästa Svenska Kriminalroman 2004.  Tidigare titlar i samma serie är: Svart stig (2006), Till dess din vrede upphör (2008). Till offer åt Molok är den femte boken med Rebecka Martinsson. 

Sammanlagt har Åsa Larssons böcker sålts i mer än 1 miljon exemplar bara i Sverige, och sålts internationellt till över 30 länder.

Jag har tidigare läst Solstorm och även sett filmen, vilka jag tyckte var riktigt bra båda två.

Behållningen i hennes böcker är de starka och mycket tydliga karaktärsbeskrivningarna, hur hon tydliggör vilka läsaren genast ska tycka om och knyta an till; Rebecka, Krister, Markus och de övriga poliserna, och och vilka vi ska ogilla, nästan hata; von Post och övergruvfogde Fasth, och hoppas på att de ska råka riktigt illa ut i slutet. I just denna bok är det så självklart vem som är god och vem som är ond att man blir riktigt övveraskad  när man väl får reda på vem mördaren är.

Jag gillar även när författare blandar nutidshistoria med dåtid, hur två olika tidspoker och händelser smälter samman som i den här boken. Vi följer nutidens mord på Sol-Britt Uusitalo och dåtidens mord på skolfröken Elvira Pettersson. Ibland tyckte jag faktiskt att Elviras historia var mer spännande och läste extra snabbt för att komma till kapiteln där jag fick fortsätta följa hennes öde.

En väl läsvärd bok!

3096 dagar - Natascha Kampusch

Betyg: BBBB
(av fem möjliga)

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: maj 2011 (inbunden
 dec 2011 (pocket)
Antal sidor: 253 sidor
ISBN: 9789100126186 (inbunden)
9789174292268 (pocket)

 "Just som jag tänkte gå förbi tog han mig om midjan och lyfte in mig i minibussen genom de öppna bakdörrarna. Alltsammans skedde i en enda rörelse, som om hela scenen vore koreograferad och vi båda hade övat in den tillsammans. En fasans koreografi.
Skrek jag? Det tror jag inte. Och ändå var hela jag ett enda stort skrik, som när en mardröm blivit verklighet. Man vill skrika men inte minsta läte kommer fram, man vill springa iväg men fötterna trampar bara runt i kvicksand."

Den 2 mars 1998, blev tioåriga Natascha Kampusch överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme hos en man vid namn Wolfgang Priklopil, i Strausshof utanför Wien.
Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel och sexuella övergrepp, utan att veta om hon någonsin skulle bli fri igen.
När hon som artonåring slutligen lyckades fly var hennes barndom över.

Under tiden som jag har läst den här boken har jag kastats hej vilt mellan olika känslor; hat, sorg, styrka, maktlöshet och glädje.

Nere i det underjordiska källarutrymmet skapar Natascha sin egna värld och förlitar sig på gärningsmannens existens för att överleva. Han är den enda människan som vet att hon lever och var hon finns och för att ha en chans att överleva måste hon göra det.

I början av fångenskapen är han väldigt mån om att göra henne till lags. Han ger henne mat, godis, presenter, tv och filmer, de spelar spel och de målar om och inreder rummet precis som hon önskar. För Natascha blir detta ett sätt att inte förlora förståndet, att på något vis upprätthålla en slags vardag och en dygnsrytm. 
Dock ändras allt detta med tiden och snart blir hon utsatt inte bara för psykisk utan även fysisk misshandel, sexuella övergrepp och svält. Den fysiska misshandel kan innebära slag och sparkar mot huvudet, ögonen, magen, ryggen och i boken beskrivs det så detaljrikt att man mår illa och förundras över hur hon lyckas överleva.  De sexuella övergreppen beskrivs dock inte alls i boken, då hon har valt att hålla dessa erfarenheter för sig själv, utan hon skriver endast att detta har förekommit och inget mer.
Ju längre tiden går, desto mer rädd och paranoid tycks Wolfgang bli, i tron om att hon hela tiden ska försöka rymma, vilket känns absurt då hela huset är som en fängelseanstalt. När han väl låter henne komma upp till huset i korta perioder, lämnar han aldrig hennes sida och hotar med att döda henne och alla eventuella vittnen som ser henne om hon försöker fly. Han har så starkt grepp kring hennes psyke att de fysiska betongväggarna där hon hålls instängd har bytts ut mot osynliga inre murar.

När man läser den här boken förundras jag ändå över hennes starka överlevnadsinstinkt.
Att hon, när hon väl fyllt 18, ska göra ta mod och ta vara chans till att lyckas rymma.
Och en del chanser får hon och man blir frusterad över att hon inte tar dem, även om man förstår hennes rädsla över att osyldiga ska bli skadade, att hon inte ska bli betrodd och sedan istället mördas. Därför blir man oerhört lycklig när chansen väl infinner sig och hon lyckas fly.

Innan man läser en sådan här bok så är man så inställd på, redan från början, att man hatar den onda och hejar på den goda. Självklart. Vilket man också gör igenom hela boken.
Men ju mer man läser, desto mer växer olika nyanser av gärningsmannen fram. I samma takt som Natascha börjar förstå honom, så gör även jag det, även om det tar emot. Jag säger inte att det rättfärdigar hans handlingar på något vis, absolut inte, men man lär sig att förstå individen Wolfgang Priklopil.
Denne djupt paranoida, psykotiska, dominanta man som precis alla människor söker efter ett normalt liv, där han kan leva i en relation och få känna sig älskad och behövd.

Favoritstycke i boken:

"Du har satt oss båda i en situation som bara en av oss kan överleva", sa jag plötsligt. Gärningsmannen tittade förvånat upp, men jag lät mig inte avskräckas. "Visst är jag tacksam för att du inte dödat mig och att du tar så väl han om mig. Det är verkligen gulligt av dig. Men du kan inte tvinga mig att leva med dig. Jag är en egen människa, med egna behov. Det måste bli ett slut på det här."
Wolfgang Priklopi svarade stumt med att ta ifrån mig penseln. Jag kunde se i ansiktet att han var djupt chockad. under alla dessa år måste han ha fasat inför det här ögonblicket, då det skulle gå upp för honom att allt förtryck hade varit förgäves, att han trots allt inte hade lyckats knäcka mig.
"Det är helt naturligt att jag måste härifrån. Det borde du ha fattat från första början. En av oss måste dö, det finns ingen annan utväg. Antingen dödar du mig eller så släpper du mig fri."


Kampusch äger huset där hon hölls fånge, hon säger i en intervju hos Skavlan 4 mars 2011 att huset gavs henne som gåva/kompensation. Hon säger vidare att huset har blivit en börda för henne rent ekonomiskt och att hon själv tycker att det är obehagligt att vara i närheten av huset. Helst går hon inte längre in där, utan har andra personer som sköter det som måste skötas. Hon bad att få huset därför att hon var rädd att det annars skulle bli något slags underhållning för någon av gärningsmannens beundrare, eller ett museum för allmänheten.
Hon bor idag i en lägenhet inte långt ifrån huset.

Bara du finns - Jenny Holmberg







Betyg: BBB
(av fem möjliga)

Förlag: Massolit Förlag

Utgivningsår: januari 2012

Antal sidor: 322 sidor

ISBN: 9789186649326 (inbunden)

Det är Anna; en ensamstående mamma och högstadielärarinna. Hon och hennes tioårige son Benjamin har ständigt flyttat runt för att någonstans finna ro. Nu är de tillbaka i staden där Anna växte upp, där alla minnen gör sig påminda och jagar henne, men för Benjamins skull kämpar hon för att kunna starta upp ett nytt liv.

I skolan finns Nike; en ung kille, som ständigt låtsas vara någon han inte är, för att dölja den verkliga sanningen om sin alkoholiserade mamma och sanningen om att han inte har en säng att sova i på nätterna. När Anna gör entré, skakar hon om hela hans värld och allt han vill är att få vara nära henne och känna sig levande igen.
Olle, en erkänd musiker utomlands som har hittat sin kvinna, Evelyn, som han hoppas ska rädda honom från det mörker som han ständigt hotas av. Han jagas av sina gamla synder och när han återvänder till hemstaden väcks gamla minnen till liv.

Jenny Holmberg är journalist, författare och teolog. Hon har arbetat som nyhetsreporter bland annat på Sveriges Television och dagstidningen Nerikes Allehanda.

Idag frilansar hon som skribent samtidigt som hon studerar teologi, som prästkandidat i Strängnäs stift. Skrivandet har varit självklart hela livet. Den första bok hon författade hade orange pärmar och handlade om döden och kärleken.

Kapitlen i boken är korta och man hoppar ofta mellan karaktärerna, men det känns inte det minsta rörigt. Jag tycker att man får lära känna karaktärerna riktigt på djupet och det finns igenkännande drag i dem alla vilket gör att jag som läsare kan identifiera mig med varje person.
Det är också riktigt snyggt hur författaren har lyckats att bitvis ge ledtrådar till hur karaktärernas liv hänger ihop och att man hela tiden vet, fastän ingenting skrivs läsaren på näsan.
Mycket läsvärd bok!

Avslutar med några väl valda rader från boken:

”Det tog slut där. Förstås. Vem orkar fortsätta sedan, när ett liv har släckts och ingenting någonsin kan bli sig likt igen? Det hade varit otänkbart, omöjligt.
Därför slutade det där.”